torsdag 27 mars 2008

hamletsvamlet

Idag har jag blivit kallad ekonomibutch och skrivit en tenta i renässans och klassicism. Det förra hände när jag bad Tofflan om ursäkt för att hyresvärden har höjt vår hyra och hon påpekade att jag alltid skäms en smula när jag ber om helt rättmätiga pengar. Vad det skulle vara för butchigt med det kan man ju undra, tills man kommer på hur alla småbutcharna raggar på varann genom att vräka ut ena armen över bardisken och säga "vad vill du ha pullan, jag bjuder". Tentan inföll vid ettiden och jag bökade fram allt jag visste om de första humanisterna och upplysningens betydelse för klassicismen, vräkte ut det på tre A4, lämnade in mina papper och glömde allt jag någonsin vetat om Petrarca och gubbarna. Och så råkade jag kalla Kellgren för Mellgren, pinsamt med tanke på mitt uppbragda blogginlägg om att man faktiskt borde kunna stava folks namn.

Fast nu när jag tänker efter så ljög jag faktiskt igen, jag har aldrig hört någon butch kalla okända människor för pullan. Jag kallar Tofflan det ibland, men hon är dubbelt så stor och trippelt så stark som jag och hon tar det med ro.

Det är lustigt hur man glömmer allt, så fort man har skrivit det i en tenta. Allt jag tre timmar senare kommer ihåg av klassicismen är att snubben heter Kellgren och inte Mellgren. Eventuellt kommer resten tillbaka om ett tag. Som en våg, en böljande våg av italienska renässansmän. Som en vind av barock dramatik och reformationsidelologi. Jag borde verkligen ge mig på det där med schlagertexter. Jag borde verkligen dra mig tillbaka från mitt bloggverktyg och massera min urvridna hjärna med en deckare som inte står på en enda litteraturlista.

1 kommentarer:

Blogger Heliotropen sa...

Det du borde komma ihåg är förstås att Kellgren var en brudraggare av rang han med.

28 mars 2008 20:13  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida