tisdag 14 oktober 2008

bikt av en besserwisser

En baksida med att vara en person som ganska ofta har rätt, är att man lätt blir en smått odräglig person när man råkar ha fel. Jag säger man men jag menar förstås jag. Att vara ihop med mig är att dejta någon som ler överseende med dina idéer och avfärdar dem med så många och diplomatiska ord att du inte orkar säga emot. Här kommer mina erkännanden:

Mina armar är inte naturligt och oåterkalleligt knottriga. Jag vet att jag sa det när Exet föreslog att jag skulle skrubba mig mer när jag duschar, men efter att faktiskt ha testat hennes råd kan jag avslöja att de kan vara släta som avlånga barnrumpor. Jag rekommenderar alla att skrubba sig när de duschar och att ta det till aningens masochistiska nivåer, eftersom det inte händer så mycket om man bara smeker lätt och smärtfritt med en mintgrön duschhandske från Ica. Man kan köpa duschkräm som förstärker effekten, då bör man veta att det hela på skönhetslingo heter ”peeling” och/eller ”exfoliering”.

Det funkar bättre att lägga locken till plastburkarna hos respektive plastburk än att i platsbesparande syfte samla alla lock på sidan. Jag tror att jag bestämt råkade dumförklara en flickvän när hon föreslog att jag skulle lägga locken vid rätt burkar för att inte tappa bort de ena eller de andra. Efter en vecka hade mitt ego lugnat ner sig tillräckligt för att låta resten av mig testplacera lock vid burkar, och se! Allt fick plats och locken slutade försvinna!

Att bara skölja tomaterna utan att gnugga dem det minsta, är inte särskilt insiktsfullt när det kommer till tomatsköljningens själva syfte. Jag instämmer inte i hur detta ex hanterade våra meningsskiljaktigheter (generellt rekommenderar jag att man aktar sig för folk som mordhotar, självmordshotar eller skadar sig själva för att få en att ändra sig) men tomatsköljningen hade hon helt rätt i. Vilka kemikalier försvinner för att man bara låter lite vatten trilla runt dem en stund? Jag vet inte hur många som försvinner för att man gnuggar tomaten heller, men de kan i alla fall inte vara färre.

Jag känner mig sjukt ödmjuk efter att ha skrivit dessa saker. Jag böjer mig som en huld blomma för vinden, mina partners bättre vetande. Ovanstående är dock det enda jag medger att jag har haft fel i. Allt övrigt står jag fast vid. Något ni andra messerschmits vill bikta?

8 kommentarer:

Blogger Ö-Helena sa...

En annan obotlig besserwisser vill givetvis komma med en liten invändning:
Knottror på överarmarna är för det mesta keratosis pilaris. En av mina tonåringar har det och det som har hjälpt henne bäst är krämen Canoderm, som finns på apoteket. Mycket enklare och mindre plågsamt än peeling!

14 oktober 2008 10:06  
Anonymous fin sa...

Åh, jag känner igen mig. Har så sjukt svårt att erkänna när jag har fel och blir nästan förnärmad, som om det var den andra personens fel att jag hade fel. Hum.

14 oktober 2008 12:00  
Anonymous Anonym sa...

Men alltså försvunna armknottror kan jag inte tro på... Det är inte möjligt att få dem att försvinna. Så är det bara!

14 oktober 2008 20:51  
Blogger Nina Lätt sa...

Jag duschar alltid genom omilt skrubbande med duschsvamp (den skrubbiga sidan). Är det något du har avfärdat? Ansiktet skrubbar jag dock med kroppsskrubb. Förbjudet men underbart.

ö-helena sa: Peeling/exfoliering är inte plågsamt, det är balsam för själen. En slags lightversion på att raka skallen, kan vi säga. ;)

min bikt: Jag har iofs erkänt detta för mitt ex under väldigt ödmjuka former, men det tål offentlighetens ljus. Jag är nämligen, precis som mitt ex, en oerhört besvärlig besserwisser, som med min överseende stämma kan reta gallfeber på ungefär vem som helst.

Det har alltid varit jobbigt att hålla mina fötter lena. Mamma har uppfostrat mig med att fötter skall vara anpassade efter underlaget, och när jag slutade gå barfota (Någonstans i 20-årsåldern) så infann sig förvirring. Jag filade och fixade och hyvlade (Jodå, det finns en hyvel - tänk ost - för fötter) och smorde in, men mina fötter blev aldrig riktigt fina.

Mitt ex - som har jordens lenaste fötter - rekommenderade väldigt påstridigt (en besserwisser där också) att jag skulle kraftsa med naglarna under fötterna varje gång jag duschade. Jag strävade emot i en evighet. (Jag hade ju faktiskt testat "allt".) Men nu kan jag säga att jag borde ha hållt käften och testat direkt, för sedan det tipset har jag haft de lenaste fötter någonsin.

15 oktober 2008 07:17  
Anonymous Nyfiken sa...

Nina, jag vill också ha lena fötter, hur då krafsa med naglarna?

15 oktober 2008 15:57  
Blogger Nina Lätt sa...

nyfiken: När huden har blivit uppblött av duschvattnet så kan man liksom klia/skrapa av den med naglarna. Det kanske tar några gånger tills det blir riktigt fint, men sen har man bara helt ny hud under fötterna. När huden är len och fin så underhåller man därefter genom att kraftsa :) dem varje dag. Lena fötter är sexigt, tycker jag.

16 oktober 2008 05:17  
Anonymous nyfiken sa...

Nina, tack! Ja lena fötter kan dessutom innebära att någon får lust att ge dom massage, och fotmassage är ju så vansinnigt skönt.

16 oktober 2008 19:59  
Blogger Ann sa...

Hehe! Ja, och så kan man ju gå och få barn, och DÅ får man verkligen utlopp för sitt besserwissande! Synd bara att de växer upp och kommer på en... Och blir lika odrägliga själva... ;) Hoppas allt är bra! Kläcker vårt tredje i december, och då får jag i alla fall vara skapelsens krona i något år till! :D

20 oktober 2008 04:38  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida