fredag 3 oktober 2008

...och hon kysser som en karl ska

Ni som röstade på butchkrönikan kan alla tacka "Den Främmande", vinnaren av min förra bildtävling, för att hon önskade just den som pris. Alltså, här följer min QX-krönika från decembernumret 2007:

"Hon är lyftkransreparatör", säger min vän exalterat och får det att låta som jordgubbar med vispgrädde. "Jaså", säger jag, "och vad är det hos henne som gör att du är så tänd på henne"? "Du kanske inte hörde", säger polaren. "Hon är alltså lyftkransreparatör".

En ordväxling som får representera butchvurmen, som florerar ymnigt i flatvärlden och vars existens så många utanför den lesbiska sfären har svårt att se. Mina heteronormativa bekanta får rynka sina pannor i yttersta ansträngning för att försöka greppa det – fjällan jag refererar till som världens snyggaste brud är inte tjejen som klapprar förbi byggställningen på gatan med håret böljande efter sig, utan byggjobbaren de hittills har trott är en manlig praoelev från högstadiet. Prillan, boxershortsen och den korta spretfrisyren hos flator världen över är inte ett rop på extreme makeover utan ett säkert sätt att få ragg. Det är mycket för mina heterosexuella normisar att smälta, och måste så ha varit i alla tider. De attraherar oss inte, har gubbar över hela världen tänkt förbryllat och skapat myten om den manhaftiga bruden som i ren desperation blir tvungen att rikta sin kurtis mot det egna könet. Som om omeletten kom före ägget.

I mitt förra liv hade jag en pojkvän som kopplade in stereon och bar alla våra tunga kassar från ICA. Egentligen var han bara en del av den stora värld som uppmuntrade till passivt beteende och förtvinande av eventuella muskler. I mina sönderlästa sagoböcker hade prinsessor genomskinlig hud och händer som aldrig hade snuddat vid ett verktyg och de bevisade sin höga status genom att klaga på ärtor under madrassen. Jag bevisade min egen status genom att aldrig ta reda på hur mycket jag egentligen orkade. Vid nitton års ålder kom jag ut ur garderoben och hamnade i en värld där armbrytning och gyttjebrottning stod högre på agendan än rädda rådjursögon.

På det har jag lärt mig både att jag kan bära en ICA-kasse alldeles själv och att muskler är som tamponger och trånga jeans; ju mer man använder dem, desto större blir de.

Självklart finns det heterosexuella brudar som lyfter ångvältar på löpande band och flator som inte lyfter ett lillfinger för andra syften än att inspektera nagelbanden. Generaliseringar ska sväljas med stora doser salt, om än alls. Men jag sätter min slagborr på att om fler små prinsessor skulle ta sig minst en liten svängom i flatvärlden, så skulle fler upptäcka att de kan lyfta både det ena och det andra och kanske rentav skruva i en glödlampa.

På baksidan av det flingpaketet står förstås butchkomplexet. ”Oj, sa jag just att jag gillade J Lo’s läppglans i den där videon? Jag menade att öh, ska vi ta en öl och se vem som kan svälja flest gaffeltruckar?” flinar artonåriga fjällor med byxorna på halv stång, inte helt olikt hur artonåriga pojkar socialiserar med varandra men utan obligatorisk ryggdunk vid kram. Som tur är avtar den mesta hetsen enligt mina undersökningar med åldern, dessutom kan man alltid ropa allas vårt safeword, QUEER! och komma undan med vad som helst.

Jamen varför ääär det så då, frågar minst 50 procent av alla som har läst ända hit. Varför vill de vara som killar? Och jag ropar ”queer, queer, queeeeer”, men de var inte med när vi bestämde safeword, så jag sansar mig. En reaktion mot heteroidealet, säger jag till exempel. Försök själv att inte vara en stereotyp heterotjej och folk kommer att tro att du försöker vara kille, för folk har i allmänhet bara två fack som de använder. Dessutom, om det blir mörkt och du inte har Per Gessle till hands märker du förr eller senare att det där med glödlampor varken var särskilt svårt eller särskilt jobbigt. Och så skruvar du i den, och så kommer det en brud förbi och säger något om dina glödlampskompetenta överarmar och du tänker shit, om en glödlampa kan ta mig hit, hur långt kan jag komma på en svets?

Om någon fortfarande hör det eka i huvudet: ”som killar... som killar...”, så går det bra att sluta nu. Några meter måste vi ha kommit från stenåldersmannen som donkade sin stenåldersdam i huvudet med en heterosexuell matris och drog in henne i normisgrottan.

5 kommentarer:

Anonymous touchme sa...

Åå, älskar krönikan! Jag var på en fest när jag blev alldeles till mig, för in kom ju världens hetaste butchiga tjej. Sen insåg jag att det var en kille och då blev det inte så intressant längre. Till saken hör att jag faktiskt kan attraheras av killar också. Och det här verkar endel personer ha svårt att förstå, att samma uttryck kan berätta så väldigt olika saker om en person beroende på vilken person som uttrycker dem och vilket kön personen tillhör. Som sagt, jättebra!

3 oktober 2008 22:54  
Anonymous En hanna från göteborg sa...

kalasbra krönika! du är bara bäst! jag får både gåshud, eftertänksamhet och gapskratt. en synnerligen skön kombo.

4 oktober 2008 11:48  
Anonymous Kompanjonen sa...

Alltid lika underhållande :)

4 oktober 2008 19:05  
Anonymous morot sa...

det påminner precis om den fest jag tyvärr var på i förrgår. jävla heteron, sluta fråga och läs den här krönikan.

5 oktober 2008 19:25  
Anonymous nenna sa...

helt underbart! finns det nåt snyggare lixom=)livet är underbart när man måste titta två gånger för att försäkra sig om att den där skitsnygga bruden inte är en kille.
men det där med glödlampor lämnar jag med varm hand över till nån annan,trots boxer, prilla och spretfrisyr.. är så jäkla långt upp till taket=D
heja sara!

9 oktober 2008 11:25  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida