fredag 10 oktober 2008

äventyret med det magnetiska brevet

Jag glömde ju helt i all homosexfolkbildning att rapportera om gårdagens spännande korrespondensupplevelse. Jag och Tofflan kom alltså hem till ett brev som var fastsuget på insidan av vår brevlåda av metall. Bara det ganska spännande, för brev har ju annars en tendens att ligga håglöst längst ned i brevlådan istället för att klamra sig fast på sidorna. Brevet var adresserat till någon fröken vid namn Krieg, c/o Tofflan, och så hela vår adress. Tofflan var konfunderad. Jag känner ju ingen Krieg, sa hon med rynkade ögonbryn och försökte komma på vem som ville driva med henne. På baksidan stod det Hilda Frankenstein (nej inte riktigt, men vi kan ju inte hålla på och hänga ut folks hela namn utan vidare på en helt offentlig blogg utan schulmanska ambitioner), inte heller någon sådan kände vi.

Voffo... voffo... voffo då då, sa vi en stund fram och tillbaka, sedan letade jag upp Hilda på Eniro och författade ett sms: "Kära Hilda. Jag och min inneboende, Tofflan, har fått ett magnetiskt brev adresserat till en viss fröken Krieg. Vi är förstås mäkta konfunderade, emedan vi inte känner någon sådan. Kan du bringa klarhet i det hela? Vänlig hälsning Sara Lövestam". Vi fick snabbt ett svar, Hilda bad om ursäkt och bad oss återsända paketet till henne. Vi tog en sväng in på Facebook för att se hur avsändaren såg ut, sedan dalade spänningen snabbt och vi övergick till att raljera över American Gladiators och varför de får ett rep att hålla sig i på hinderbanan, det fick ju inte deltagarna i det svenska Gladiatorerna och var det egentligen inte på Gladiatorerna Agneta Sjödin var som bäst och varför gör de inte Gladiatorerna längre i Sverige? Sådär vandrade våra ofokuserade åttiotalisthjärnor för vi var de första som fick datorer samtidigt med puberteten och samtidigt kom nyordet zappa och något måste det ha gjort med oss för vi glömde alltså ganska snabbt äventyret med det magnetiska brevet. Så är vi, datagenerationen. Ständigt på jakt efter nya kickar.

4 kommentarer:

Anonymous Sofia sa...

Det kanske var till mig! Efternamnet stämmer iallafall. Fast det skulle ju inte göra historien mindre märklig.

10 oktober 2008 18:17  
Anonymous Anonym sa...

dina böcker, brudens hemliga och brudens ohemliga, är det alltså blogginläggen? Eller är det typ memoar liknande, så att det är annat med också?

11 oktober 2008 12:23  
Blogger Sara Lövestam sa...

anonym: Det är mestadels blogginläggen från Brudens blogg, men jag har tagit med blogginlägg som jag raderade från själva bloggen och skrivit förord och friserat texten så man inte ska bli förvirrad.

11 oktober 2008 12:26  
Anonymous Paula sa...

Precis! Jag tänkte också att det var till Sofia (som jag ju känner) Hade hon inte skrivit själv först, så hade jag förstås bara skrivit "Jag känner en, jag känner en! *hopphopp*"

(Hej Fia, läser du också här? :D )
(Hoppas det inte finns MASSOR av Sofia Krieg nu!)

20 oktober 2008 17:47  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida