lördag 29 mars 2008

könsdelar

Nu har jag tänkt på kön igen. Jag tänkte på något jag läste någon gång hos Blomma Bladsdotter, som delade upp kön i sånt som kroppsidentitet, könsidentitet, könad anatomi, genus, genusidentitet och genusuttryck. Ju fler kategorier man kan urskilja, som flätar ihop sig med resten, desto mer förstår man att det här med kön är komplext, abstrakt och ibland helt omöjligt att förstå sig på och att uttalanden som "pojkar är pojkar" är så spekulativa att man bara kan le förskräckt åt dem.

Sånt där som att lesbisk identitet kan vara en könsuppfattning, sånt tänker jag på. Sånt som att det kryper i kroppen av tanken på att bli uppfattad som en heterobrud, inte på grund av åt vilket håll man riktar sitt begär eller huruvida man föredrar säckiga jeans utan på grund av att det är en genusidentitet som inte stämmer med ens egen. Och femininitet och maskulinitet och vad tusan det är och vad det har att göra med resten. Sånt tänker jag på och förvirrar mig själv och min omgivning, för hela orsaken till att det är så diffust är att det är konstruktioner och som att försöka lösa ett sudoku i huvudet.

Det enda man kan vara tämligen säker på, är att man troligtvis inte är en riktig kvinna, eller man för den delen. Där förenas de flesta av oss förr eller senare utanför normen, som i en karneval utanför Nobelfesten, för det räcker egentligen med att man är en man med spindelskräck eller en kvinna som inte kan baka scones.

Jämt när jag skriver sånt här så upptäcker jag att jag inte har kommit fram till nånting alls och troligtvis inte ens redogjort för någon vidare tankekedja. Det är fragment av delar av kön som jag har hakat upp mig på och surrat kring som humlorna surrar kring mitt rosa hår på sommaren. Ni får ta det.

*Alltså jag kan inte laga en enda bil. Jag kan inte ens dricka öl. Däremot kan jag baka scones och det är på vippen att jag kvalar in som Riktig Kvinna men som tur är räddas jag av mina aversioner mot diskning och städning.

fredag 28 mars 2008

När man inte behöver plugga till någon tenta, kan man istället illustrera sina gamla blogginlägg eller läsa alla Annika Bryns deckare på raken. Idag har jag gjort bådadera.







(Om man inte kan se bilden kan man testa att klicka här. Funkar det ändå inte är det kört och man får bekosta sin egen hjortronsafari för att uppleva det på egen hand.)

torsdag 27 mars 2008

hamletsvamlet

Idag har jag blivit kallad ekonomibutch och skrivit en tenta i renässans och klassicism. Det förra hände när jag bad Tofflan om ursäkt för att hyresvärden har höjt vår hyra och hon påpekade att jag alltid skäms en smula när jag ber om helt rättmätiga pengar. Vad det skulle vara för butchigt med det kan man ju undra, tills man kommer på hur alla småbutcharna raggar på varann genom att vräka ut ena armen över bardisken och säga "vad vill du ha pullan, jag bjuder". Tentan inföll vid ettiden och jag bökade fram allt jag visste om de första humanisterna och upplysningens betydelse för klassicismen, vräkte ut det på tre A4, lämnade in mina papper och glömde allt jag någonsin vetat om Petrarca och gubbarna. Och så råkade jag kalla Kellgren för Mellgren, pinsamt med tanke på mitt uppbragda blogginlägg om att man faktiskt borde kunna stava folks namn.

Fast nu när jag tänker efter så ljög jag faktiskt igen, jag har aldrig hört någon butch kalla okända människor för pullan. Jag kallar Tofflan det ibland, men hon är dubbelt så stor och trippelt så stark som jag och hon tar det med ro.

Det är lustigt hur man glömmer allt, så fort man har skrivit det i en tenta. Allt jag tre timmar senare kommer ihåg av klassicismen är att snubben heter Kellgren och inte Mellgren. Eventuellt kommer resten tillbaka om ett tag. Som en våg, en böljande våg av italienska renässansmän. Som en vind av barock dramatik och reformationsidelologi. Jag borde verkligen ge mig på det där med schlagertexter. Jag borde verkligen dra mig tillbaka från mitt bloggverktyg och massera min urvridna hjärna med en deckare som inte står på en enda litteraturlista.
Hörni internetnördar, jag tror bestämt att feedsen eventuellt funkar! Testa och rapportera, är ni snälla.

Uppdatering: Äsch det här inlägget kommer ju inte med i feeden. Varför ska jag behöva skriva in sökvägar och lära mig filändelser när allt jag vill göra är skriva blogg och baka muffins?

onsdag 26 mars 2008

hej uggla, tjena mors

Det här gick ju bra! Snittarna gick åt, minglet övergick i sporadiskt hångel och någon införlivade en serpentin i sina dreads. Nu ska jag bara påbörja något annat hemligt så att jag har något att sitta och fnissa åt medan ni läser den här bloggen.

Eftersom det bara är ugglan som är färdig på tatueringen folk tydligen vill se, tänkte jag orera lite om ugglor innan jag visar en bild av min stolta, rodnande axel. Egentligen borde jag prata om ugglan sist, för hon sitter där som en slutsats av allt annat som pågår i min tatuering, men nu är det som det är och när det är så får man anpassa sig till den saken för att undgå att bli bitter. (Eller är ett sådant resonemang redan ett symptom på bitterhet? Vi lär skapa oss tillfälle att reda ut det där någon gång.)

Ugglan ska alltså symbolisera visheten, klokskapen och slutsatserna, men när jag lade fram idén för mina amerikanska nördflator (ååh amerikanska nördflator och deras överanvändning av thus och hence, åhh deras beundran av Shakespeares alla adjektiv) var det en av dem som invände att ugglan väl symboliserar döden? Så kan vi ju inte ha det, tänkte jag och kom efter grundlig research fram till att åtminstone Athenas egen uggla väl måste vara ganska vattentät vad gäller symbolik. Detta var innan jag åkte till Lesbos, långt före stjärnbeströdda grekiska nätter och ljummen grekisk sand mellan varma fingrar, så man kan lätt tycka att det hela ser ut som en kosmisk tanke.

När jag tänker efter, är hela min uppväxt kantad av ugglor. Det är inte bara en kosmisk tanke, det är en 27 år lång konspiration med enda syfte att få mig att tatuera en uggla på ryggen! I fablernas värld satt ugglan på en pinne och läste fabler ur en bok, hos Hedvig i "Från A till Ö" satt ugglan Helge och informerade henne om betydelsen av svåra ord, i Nalle Puh ordbajsade Uggla så att ett mycket litet barn kunde få för sig att han faktiskt visste något. Varken blåmesar eller talgoxar fick sådant utrymme i barnlitteraturen, ankor fanns det gott om men de var ganska puckade, en enda blå pelikan gjorde ett tappert försök men var mest bara dumsnäll och lite speedad. Inte konstigt att ett barn bestående av 60% vatten och 40% ordnörderi förr eller senare gick och etsade in en uggla på ryggen - konstigt vore nästan om jag inte gjorde det.

Athenas uggla (Athene Noctua) heter Minervauggla på svenska och är en mycket liten uggla, som knappt når Bert-Åke Varg till fotknölen ens. Om vi bara gör en liten, liten ansträngning kan vi säkert finna en koppling till mina egna 160 centimeter och då märker vi redan, att det krävs inte mycket för att fylla varenda aspekt av min uggla med symbolik och kopplingar till livet, universum, kroppen, själen, min unika individ, visdomen, mytologin, rötterna, friheten, mystiken, eftertänksamheten och kosmos.

Jag vet att jag sa att ni skulle få ta del av min rodnande skuldra, och visst hade jag ambitionen, men så ändrade jag mig och gjorde den svartvit. Mest för att jag är lite trött på rödflammiga bilder av nygjorda tatueringar, och tatueringen är ändå inte i färg. Ni får föreställa er min rodnad i det svartvita, det gjorde tv-tittarna ända fram till 1965 och inte led de någon större nöd på grund av det. För att inte tala om alla som är blinda, eller färgblinda, de får gå och fantisera om vilka som egentligen rodnar och hur en rodnad kan tänkas se ut. Hela livet. Med detta perspektiv i bakhuvudet: Min minervauggla, direkt från måleriet.


tisdag 25 mars 2008

välkomna

Jaha, välkomna och stig in. Drinkar i dörren, snittar på bordet!

fredag 21 mars 2008

om att den här bloggen snart blir offentlig

Det börjar närma sig dagen då den här bloggen inte längre är min egen lilla hemlighet. På tisdag gör jag den tillgänglig för Google, lägger upp alla länkarna och bjuder hit min trogna läsarskara. Av någon anledning är det lite pirrigt. Eventuellt har jag blivit beroende av att komma ut ur garderober. Det vore inte så konstigt, för det är sällan man flyger så högt som när man äntligen tar bladet från munnen och berättar hur det är, hur det Egentligen Är. Jag får förstås svulstiga visioner om hur det skulle kunna bli värre och värre, hur jag i brist på nya garderober kommer ut som sockerberoende i Expressen och som etnoraggare i SollentunaNytt, hur jag på Centralen sliter av mig kläderna och med hakan högt deklarerar: i'm here, i have inåtnavel, deal with it!

Lyckligtvis är ovanstående ett skräckscenario som aldrig kommer att behöva förverkligas, för som homo är man så lyckligt lottad att man får anledningar att komma ut nästan varenda dag. "På semestern?" kan man säga, "jo jag och min flickvän ska på hjortronsafari i Gällivare". "Hjortronsafari?", säger den frågvisa kollegan inte alls då med sitt undrande tonfall, utan hon använder det till att säga "flickvän?" och man får åter tillfälle att plocka fram regnbågsflaggan man som troget homo alltid bär i bakfickan (vänster eller höger beroende på perverterad inriktning) och vifta och säga "jajjemen, här har du en riktig rökarflata serru, en muspussare, en praktlebba, musseldykare, medlem av hallongrottfolket, en bäverhånglare om man så vill."

Äsch nu kom jag ifrån ämnet och ljög rentav en smula. Det är klart att mina kollegor skulle fastna på hjortronsafarin och inte på flickvännen. Hjortronsafari är ju jättekonstigt, exotiskt och dessutom roligt att visualisera. Flator ser man så fort man går på posten.

tisdag 18 mars 2008

bokslutet som kom

Nu har jag suttit och läst om mina egna äventyr, våndats med mig själv, hoppats att jag och Smulan ska kunna lösa det på något sätt, åkt med mig själv på nattbussar och charterplan, njutit av den grekiska stjärnhimlen med mig själv och glidit med fingrarna över pärmarna som är så på riktigt. Det tog nästan två veckor, men när boken väl damp ner i brevlådan var den mer på riktigt än jag hade föreställt mig, och ett lämpligt avslut på något som har varit en sådan resa som Brudens blogg. Vaddå resa, säger kanske du, men då ska jag be att få tala om att det är bloggen som har resulterat i att jag nu får skriva krönikor och prata i radio istället för att skriva inköpslistor och prata med mina växter. Dessutom har den varit hemskt terapeutisk, och det är möjligt att jag aldrig kommer att behöva prata om högstadiet igen.

måndag 10 mars 2008

saker som inte ens denna bloggs förhållandevis kaotiska format kommer att rättfärdiga

1. Listor

söndag 9 mars 2008

allt du bör veta om antikens grekland

I och med min anarkistiskt spretande ambition för denna blogg, kan jag dessutom publicera bilder. Som den där bilden där jag står vid λευκός πύργος, det vita tornet, som enligt någon grek användes som tortyrkammare en gång i antiken. "Eller så är det bara jag som har hittat på det, så säg det inte till någon som kan ta det för sanning", sa han sen, så har du googlat hit i jakt på tillförlitlig information om antikens Grekland kan du googla vidare.

Nå, det var väl lite väl barskt. Du har ju ändå lyckats googla in på min färskaste blogg. Här då, lite användbar information till ditt hemarbete: Folk i antikens Aten hade inget att göra, så de hade tid att filosofera, medan folk från Sparta bara krigade och därför finns det inga stora spartanska filosofer. Däremot lämnade de efter sig ett ord som heter spartansk och som betyder att överleva bara på det allra nödvändigaste, så typ om någon dricker direkt ur flaskan trots att de skulle kunna använda ett glas så kan du säga "så spartanskt" och känna antikens blod svalla genom dina idiomatiska ådror. Va, kanske de säger då, och då kan du säga "det är ett grekiskt idiom". Vaddå idiom, kanske de säger då och då kan du säga "idiom är också ett grekiskt ord, det betyder ungefär lingvistiskt uttryck". Då kanske de kallar dig för nörd, och då kan du säga "nörd är på inget vis ett grekiskt uttryck, lite konsekvens om jag får be. För er fortsatta grekiska bildning - hallå, gå inte! - kan jag visa er den här bilden på Sara Lövestam vid λευκός πύργος, ett äkta grekiskt torn om inte annat."