fredag 24 juli 2009

vad man med fördel kan göra på pride

Jag är inte riktigt klar... Måste bara häpnas lite, lite till över alla som tror att ingen bryr sig om vad som händer på Pride House. På qruiser hittar man otaliga inlägg av följande kaliber: "Saken är att man försöker framställa Priden som något seriöst och viktigt i media men alla vill egentligen festa. Och det är inget FEL i det. Men säg gärna det då och sluta larva till det med krystade teman och sådant." Nu kan vi häpnas lite tillsammans, och sedan kan jag tipsa om vad jag själv tycker att pride "egentligen" går ut på. Denna gång i form av en tio-i-topp-lista!

10. Tiina Rosenberg. Jag ångrar fortfarande att jag inte spelade in HELA hennes brandtal på min digitalkamera förra året. På onsdag kan man lyssna på henne klockan 12, då hon ska prata om Kerstin Thorwall och bekännelselitteraturen. (Säger det något om mitt begynnande tantskap att det låter enormt lockande i mina öron?), eller så kan man gå på fredag efter ÖFA-kollektivets föreställning och se henne duellera oralt (alltså med ord, kära perverterade bloggläsare) med min forna kollega (eller tja, chef) Annika Lantz!

9. Religion. Svenska kyrkan arrangerar ett gäng aktiviteter som handlar om allt från bibelns queera läckage till varför påven har fel. Två andra seminarier handlar om Islam - lite förenklat kan man säga att ett handlar om hur islamofobi drabbar hbt-muslimer och ett om hur islam drabbar hbt-muslimer...

8. Teater. Alla som missade "Kyss min plysch" förra året har tur, showen visas upp i år också! Detta är min starkaste enskilda rekommendation i år, för den som vill uppleva ett helt rum fullt med flathumor. Och det vill ju nästan alla. ÖFA-kollektivet är jag också riktigt nyfiken på, de kan nämligen hitta på precis vad som helst.

7. Politik. Till exempel finns det ett seminarium om det jag själv har undrat över ett tag: "hur queer får man vara enligt den nya antidiskrimineringslagen?" Den nya lagen innefattar som ni förstås alla vet även könsöverskridande identitet och uttryck, och jag är mäkta nyfiken på hur politiker har tolkat den saken. Räknas till exempel burlesk dragqueen som könsuttryck, och måste i så fall McDonald's börja tillhandahålla XL-korsetter för sina anställda? (åh jag hoppas!)

6. Musik. Och då pratar jag inte bara stora scenen i parken, utan också kulturhusets tak! Finsk tango, singer-songwriters, gospel, electro-jazz-klezmer, reggae-dancefloor, Frida Selander och inte minst Öppen Scen, kan man få sig till livs helt gratis (just det, även utan någon pridebiljett!) om man orkar ta sig uppför alla (rull)trapporna. Dessutom kommer Fitt-crew Göteborg att utse "breaker of the floor" på tisdagskvällen.

5. Sex. För sex i praktiken har det visat sig vara framgångsrikt att gå på några av de många festerna som hålls under veckan, men jag rekommenderar som vanligt alla att ta kontakt på vilka sätt som helst (inom rimliga gränser) för det är inte bara du som går på Pride för att få ragg. Det finns dessutom i Pride House en aktivitet kallad "träffa en pridekompis". Vill man dessutom komplettera (eller grunda) med lite teori, kan man till exempel gå på tisdagens frågestund om klitorissex, onsdagens frågestund om analsex eller seminariet "onani i praktiken" (som jag ändå misstänker blir mest i teorin, eftersom det beskrivs med orden "talar onani och delar med oss av våra bästa tips").

4. Hallongrottan. Jag skriver Hallongrottan men jag menar hbt-litteratur. Eller så menar jag faktiskt Hallongrottan, för att den är ett fenomen i sig och mer än en vanlig bokhandel. Hallongrottan kommer att hålla seminarium om queer barnlitteratur, visa Hallon-tv och dessutom plocka ut hela sortimentet till Pride House och Pride Park. Där kan vi alltså alla frossa i litteratur om vad som helst från butchar som vill ge men aldrig få, till handlingskraftiga prinsessor eller vad genuspedagogik egentligen betyder. Mitt tips: spara pengar genom att dricka er öl utanför parken, och gå sedan in och spendera allt ni orkar i Hallongrottan! Eller klottra i klotterexemplaret av min bloggbok som nog kommer att ligga där någonstans också.

3. Fest. I år är RFSL:s knökfulla tjejfest tillbaka (torsdag), och trots att jag aldrig trodde att jag skulle säga det så saknade jag den när den var borta. Kanske för att jag mer och mer har börjat uppskatta motion, och det får man verkligen när man knatar uppför alla de där trapporna för att förgäves leta efter kompisar, ragg eller armbandet man tappade medan man försökte se över 1500 brudar på burleskshowen. Andra fester att rekommendera är till exempel Queer Allstars (onsdag) och Club Caliente (fredag). När jag var ung (som ni kanske minns blev jag just ett-år-kvar-till-tretti) och inte ägnade pride åt att skriva flera artiklar om dagen, gick jag på fester varenda kväll under pride. Det var inte helt dumt, och så länge de har halloumiburgare i parken (bättre bakis- OCH grundmat finns inte) kan jag tänka mig att göra en repris!

2. Stolthet. Och innan någon hinner säga "en sexuell läggning är väl inget att vara stolt över", hojtar jag för att överrösta: "INTE över vår sexuella läggning eller könsidentitet, men över att vi vågar berätta och uttrycka oss, att vi inte begränsar oss efter regler gjorda för andra människor, trots all skit vi fått ta emot och fortfarande gör". Man ska vara stolt över att man står upp, och man ska stå upp för att man är stolt.

1. Inspiration. Åt båda hållen, ska tilläggas. Det verkar som om vissa tror att Pride är till för att homosexuella ska accepteras av heterosexuella, men då har man fått saken helt åt bakfoten. Pride är i mina ögon till i andra hand för att queera normbrytare ska kunna inspirera ett heteronormativt samhälle att expandera och nå sin fulla potential. I första hand för att festivalbesökarna själva ska inspireras av varandra att fortsätta på sina snirklande stigar vid sidan av motorvägen. Den inspirationen kan man få nästan överallt, men vill man ha några programpunkter kan kanske (utöver teatrarna och humorföreställningarna) "tranimationer", "pimpa ditt hetero", "livscoaching för hbt-personer", "svar på tal" och "aspiequeer" falla någon på läppen! Och förstås paraden, den största programpunkten av dem alla (och ett måste för alla som är på pride för första gången)!

(Dessutom kan jag tipsa om skrivarworkshopen som hålls på tisdag, "för alla som fortfarande skriver om gråtande stjärnor och blödande rosor." Har ni någonsin surfat runt på qruiser så förstår ni kanske varför en sådan programpunkt fyller sitt syfte, och även om dina stjärnor inte gråter så är en skrivarkurs nästan undantagslöst en källa till utveckling.)

Min egen prideblogghappening kommer bara att hända om någon annan tar första steget. Så här går det till: Om du ser mig någonstans på Pride, kom fram till mig och säg att du vill vara med i min prideblogghappening. Resultatet kommer att bli "dagens bloggläsare" och hamnar förstås i bloggen på en ytterst hedervärd plats! Om ingen kommer och avslöjar sig som bloggläsare blir det förstås ingenting, och då får ni hålla tillgodo med mina dagliga reportage på qx.se, och eventuellt en och annan liten reflektion här i min älskade, kreativa slasktratt!

5 kommentarer:

Blogger trollhare sa...

Jag är ganska säker på att 90% av de som är kritiska aldrig har varit på Pride själva, eller åtminstone aldrig på Pride House. Det här blir mitt tredje pride, och jag har fortfarande inte varit in i parken en enda gång. Därför har jag naturligtvis massor av fördomar om vad som händer därinne ;)

Har du fortfarande den där röda frisyren så finns det en chans att jag känner igen dig. Det är tur, annars skulle jag hävda att din happening diskriminerar ansiktsblinda ;)

24 juli 2009 18:48  
Blogger Sara Lövestam sa...

Haha, jag håller faktiskt på och förbereder hårfärgning just av den orsaken! Jag är ju själv ansiktsblind, så jag vet hur mycket en röd mohikan och några tatueringar kan betyda...

24 juli 2009 19:20  
Blogger Singelmamman sa...

Men herregud, tänk att Pride måste förklaras. 2009. Tråkigt. Men desto mer; tjoho! Nu ser folk/människor/fä och alla andra, vare sig de vill eller inte.

25 juli 2009 01:01  
Anonymous Victoria sa...

Kul att de gråtande stjärnorna och de blödande hjärtana (kanske en tveksam pluralform, vad vet jag) uppmärksammas i din blogg tycker jag som både lyckas vara en av arrangörerna bakom programpunkten och en av dina lite mer anonyma bloggläsare!

27 juli 2009 20:58  
Anonymous Julia sa...

Jag ville gå på Fet är det nya pervers (eh, och typ hundra saker till) men jobbar förstås. BAH.

28 juli 2009 08:57  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida