lördag 22 augusti 2009

lite om min morgon

Jag vet inte varför (jo jag vet varför men jag tänker inte säga det), men jag småler idag när jag står på perrongen kvart över åtta på lördagsmorgonen och ser folk vara lite för trötta för att inte följa sina drifter och låta blickarna vandra. Eller göra som de kanske alltid gör, och låta blickarna vandra. Man vet vilka tjejer gubbarna kommer att vända sig om efter, och att det beror på höjden på deras klackar, längden på deras kjolar och djupet i deras urringningar. I alla fall inte vidden av deras intellekt, det må vara hur brett eller smalt som helst men är i det här fallet inte en variabel. Jag är lika förutsägbar och klockan är kvart över åtta på morgonen. Höjden på klackarna fascinerar mig men är ingen variabel, utom möjligen åt andra hållet. Man skulle göra en kurva på det där.

Det regnar också, men de där tjejerna som gubbarna tittar på har sån där hud som är van vid moisturizer så den bara absorberar all fukt och ser lika persikoaktig ut som när den applicerades i morse. Deras mascara rinner inte heller, och deras ögonfransar skjuter ut som hårda, sotade spjut från sina fästen. Böjda spjut. Liar. Märks det att jag är fascinerad? Jag stirrar troligen jag med, och ser ut att tråna lika hårt som männen på min bänk, men jag analyserar ju bara och gör liknelser med frukt och skörderedskap. Det kanske de också gör, egentligen.

Mellan Skanstull och Gullmarsplan inser jag att när jag var liten fanns det inga hopfällbara paraplyer. Någon gång mellan 1980 och nu måste någon ha tänkt på att lansera ett paraply med vajrar som vek ihop sig i stället för att bara fällas ned, och nu dinglar de ur varannan hand på pendeltåget. (Varannan har ett sånt där långt, för trots att det är 2009 har de haft svårt att göra hopfällbara paraplyer som håller. Vi står med andra ord inför en spännande utveckling.) Alternativt märkte jag inte att det fanns hopvikta paraplyer, antingen för att vi var så rejäla i vår familj att ingen höll på med sånt tjafs, eller för att jag hade begränsad allmän perceptionsförmåga (naturligtvis till förmån för mer specifikt fokus) redan då.

Sedan börjar jag tänka i hexameter. Det händer ibland om jag är lite tröttare än vad jag brukar. Jag tror att det ger en idé om hur nördig jag är när jag sover. Sen är det störande svårt att bli av med det utan en ipod. Som tur är funkar min fortfarande (även sedan jag körde den i tvättmaskinen). Strax efter att ha slaktat mina antika versmått med Ani DiFranco (för min lesbiska identifikations skull, mer om den en annan dag) är jag framme vid jobbet, och 28 lördagsglada svenskstuderande som inte alls undrar om jag har sovit åtta timmar eller tre. Så jag går in och undervisar som om det vore åtta.

10 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

kändes det inte ganska uppenbart det där du inte tänkte säga? eller drar jag förhastade slutsatser? :)

22 augusti 2009 22:30  
Blogger Sara Lövestam sa...

Haha även om det känns uppenbart är det kanske inte alls det... Ett förlag sa en gång åt mig att försöka vara mindre förutsägbar, och jag lyssnade ;)

23 augusti 2009 00:18  
Anonymous Ölsa sa...

Haha du har sååå fått ligga!

23 augusti 2009 00:43  
Blogger Sara Lövestam sa...

*s* det är så här rykten sprids vet ni... Jag har bara sagt att jag log på en lördagsmorgon, är det så otänkbart så att kroppsvätskor måste ha varit involverade?

23 augusti 2009 00:47  
Anonymous check sa...

Jag vill också kunna gå och le på morgonen.. ;(

23 augusti 2009 02:21  
Anonymous den anonyma igen sa...

ja, vad gör man annars när man inte sover mer än 3 timmar? ;)

23 augusti 2009 10:13  
Blogger Mia sa...

Ser fram emot det lesbiska identifikationsinlägget.

Hum. Det där lät matematiskt. Eller sjukvårdligt.

Ani. Kanske skulle jag rota fram henne ur gömmorna dagen till ära.

Tack. Hej.

23 augusti 2009 10:23  
Blogger Sara Lövestam sa...

Anonym igen: Tja... man kanske skriver? Eller pratar med någon, eller målar eller syr? Livet har ju så mycket att ge även på natten...

23 augusti 2009 13:40  
Anonymous Anonym sa...

Haha, jag är en ny bloggläsare, som uppfattat att du arbetar som lärare. Min slutsats var därför: Skönt, jag är inte ensam, hon sitter också och planerar halva nätterna och får tre timmars sömn...
/En annan lärare

23 augusti 2009 22:06  
Anonymous Anonym sa...

Dina iakttagelser är roliga ... Jag väntar på din bok !!!

25 augusti 2009 21:55  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida