tisdag 3 november 2009

äktenskapets fördelar och nackdelar

Jag hann vara glad ett litet tag över att vi homosar äntligen får gifta oss. Men nu inser jag att jag kanske inte helt har satt mig in i de plikter och uppoffringar som följer med äktenskapet. Detta efter att ha läst om plastikkirurgen Reza som byggt om sin fru efter sina preferenser:
"Plastkirurgen Reza Vossough, 48, som har en klinik i Berlin var inte alls attraherad av sin 33-åriga flickvän Canys kropp. Men han gifte sig med henne ändå – eftersom han ”såg hennes potential”.
– Hennes kropp hade en del fysiska svagheter. Hon hade bland annat stora höfter och lår, så vi bestämde oss för att göra lite förändringar, säger han till the Sun. Fem år och åtta plastikoperationer senare var han äntligen nöjd."
Är det sådant man får underkasta sig i ett äktenskap vet jag inte om det är något för mig, och jag inser att man får lov att undersöka sin tilltänkta makas yrke med avseende på mer än vad man går igång på. Reza hade till exempel tur som inte gifte sig med en hjärnkirurg, det hade borgat för en kamp mellan hjärnan och köttet och i värsta fall hade han hunnit förstora brudens ena bröst innan hon fick in en kanyl i hans vänstra hjärnhalva, väsande "jag har allt sett din potential". Och sedan skulle hon sitta där, med en A-kupa och en F-kupa, och en hjärnreparerad make som log blitt och intellektuellt och förklarade att yta bara är millimetertjock och att han älskar henne för hennes djup och essens, och hon skulle behöva operera en gång till för att få honom att förstå att obalans i bysten inte hör till vad hennes essens uppskattar. Eller hennes rygg. Det är antagligen därför de säger i vissa vigselceremonier att äktenskap inte ska ingås lättvindigt.

Om jag själv knyter hymens band med en plastikkirurg kommer jag, med denna information i bakhuvudet, att skriva in i äktenskapsförordet vad som är okej att operera och inte. Till exempel skulle det vara praktiskt att göra någon typ av sidofickor, tänker jag. Jag insåg, när jag började ha tighta jeans igen, att det inte finns någon plats för allt man vanligtvis har i byxfickorna, vilket ledde mig till nästa insikt: de försöker tvinga mig att köpa en handväska. Med en plastikkirurg till fru skulle detta alltså enkelt lösas genom några enkla ingrepp direkt på kroppen och handväskemaffian skulle stå med lång näsa (lite beroende på vilka de är gifta med). Så det var nog bra ändå, att lagförslaget gick igenom så att vi äntligen får gifta oss på riktigt.

14 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Haha! Det här var ett av de roligaste inlägg du skrivit!

3 november 2009 18:57  
Anonymous Anonym sa...

du roligst och finast!
jag friar med en gång!

fast det kan ju vara svårt pga min anonymitet, men vi kan väl låtsas ett tag å se hur det känns?

förresten, skall jag i så fall kalla dig min fru, min kvinna, min hustru, eller vad, vems är man om man gifter sig?

annananomym

3 november 2009 20:01  
Blogger Mikael Grå sa...

Ahhhh, ibland är dina texter så otroligt bra att man inte kan sluta läsa dem, utan när man når det som vissa kallar slutet börjar man om från toppen igen, bara för att det inte får vara slut redan...

Du är bäst helt enkelt!

3 november 2009 21:54  
Blogger Lotta sa...

Jag skulle vilja ha ett USB-uttag kopplat till hjärnan. Bara att ladda in allt jag vill veta.

3 november 2009 22:26  
Blogger my secret garden sa...

haha... ja, det gäller verkligen att se

4 november 2009 12:56  
Anonymous Alice sa...

Vilket underbart inlägg! :o)

4 november 2009 19:15  
OpenID tofflan sa...

Och Tofflan d ä har nu läst Din Bok och recenserat den på sin blogg. Jag citerar ur bloggen:
"Den här boken är det bästa jag har läst på länge."

Vågar du läsa resten???

4 november 2009 19:40  
Anonymous N sa...

Hm, jag hakar på en fundering jag läste för inte allt för länge sedan i en kommentar; länkarna i brudens blogg. Det är liksom så att jag tror inte en enda fungerar, iaf inte för mig. Är det meningen eller kanske bara ett onödigt ont? Eller går det att fixa (utan allt för mycket krångel naturligtvis)? Man blir ju så offantligt nyfiken när man läser och sen inte kan gå in på någon liten länk... :)

Btw, jag uppskattar och beundrar din snabbtänkthet och ditt språk (kanske livskunskap?) samt din förmåga att dela med dig på ett så ödmjukt sätt. Du måste vara en otroligt bra lärare!

Well, det får räcka med beröm för den här gången.

6 november 2009 20:27  
Anonymous Anonym sa...

om man vill nå dej på nån annan adress än sara@qx.se, (för den verkar inte funka) vilken är det då?

/trogen läsare! :)

6 november 2009 21:03  
Blogger Sara Lövestam sa...

Tack allihopa för era uppskattande tillrop!

trogen läsare: Åh men den ska fungera! Kan jag ha missat att svara på ditt mejl kanske? När skickade du det?

6 november 2009 21:36  
Anonymous Anonym sa...

men oh jag skickade det ca 16tiden.
Tänkte fråga lite om sfi osv...

/trogen läsare.

6 november 2009 23:03  
Blogger Johan och Emil sa...

Haha, riktigt skönt inlägg :D

7 november 2009 11:50  
Blogger Vickan sa...

Nu är det väl bra att vintern är här, för då kan man använda fickorna på jackan att stoppa grejer i och behöver INTE skaffa handväska även med tajta byxor.

8 november 2009 06:38  
Blogger mio sa...

är det bara jag som undrar VARFÖR du bytt tillbaka till tighta byxor? jag förstår det bara inte...

8 november 2009 20:40  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida