måndag 30 mars 2009

gråt inte mer

Var det lika uppslitande för er som för mig, när min blogg var alldeles blå i en hel vecka och jag inte kunde publicera något? Jag visste inte vart jag skulle göra av mig själv, allt blått omkring mig var lite för blått och jag ville klistra vita papper över de blå stolarna i pendeltågen, över väggarna på Coop Forum och den lysande blå vårhimlen. Vart skulle jag ta vägen med orden som ville spridas ut i världen? Jag krafsade ner tankar på papperslappar, sprayade dem på tunnelbaneväggar, ristade in budskap i bilarna utanför mitt hus och skrek ibland rakt ut. Till slut kom jag på att jag inte bara måste ändra ftp-inställningar och användarnamn, utan även sökväg för ftp-adressen, och vi kunde alla andas ut. Nu ska jag gå ut och samla allt jag har skrivit på husväggar och på grannarnas upphängda tvätt, så att ni också får ta del av det. Följande skrev jag till exempel den 25:e mars, på en avklippt nagel jag hittade bakom ett bussäte:

Idag är det Greklands nationaldag, våffeldag och två personers födelsedag. Den ena kan vi kalla kollega D, den andra exet E. Grekland firar friheten från turkarna. Själv har jag ägnat kvällen åt att under milt kaos grädda våfflor i ett klassrum samtidigt som jag försökte lära ut verbformer och förklara för skeptiska kursdeltagare hur vårfrudagen kunde ha förvandlats till våffeldagen på det där viset. Jag kände att det inte var läge att blanda in rabarbern, men såhär efteråt undrar jag hur många felhörningar som har lurat sig in i det svenska medvetandet. För den rabarberoinvigde: När vi säger att vi lägger rabarber på saker och ting här i landet, är det en ordförvrängning från uttrycket att ”lägga embargo” på något. Alltså att lägga beslag. Det var nog ingen som på allvar trodde att det hette rabarber, och eventuellt var det ingen som heller var övertygad om våfflornas inblandning i vårfrudagen, men finurligheten vägde upp det och våfflor är ju så gott. De mindre putslustiga felhörningarna är till exempel när folk påstår att man ”drar allt över samma kant” eller tror att det heter nattygsbord och soln förgät (de sista två är det förresten oftast ordpoliserna själva som tror hårdast på, tjänstefel så att säga). Det finns många fler felhörningar och fantastiska ordförvrängningar som har nästlat sig in i vårt kollektiva idiomatiska vardagsrum, men jag kommer inte på dem nu. Gör ni?

Ja, det där skrev jag till exempel under den där hemska tiden, ni minns, när min blogg var helt blå och obalanserad och jag inte kunde uppdatera. Jaså ni minns inte? Nej, jag förstår att det var lite väl traumatiskt.

söndag 29 mars 2009

två tips tills vidare

Som jag misstänkte gick det inte helt smärtfritt, det där med att flytta över mina domännamn från Spray. Till er som ändå har hittat hit (ungefär hälften av er alltså) och undrar om jag inte ska skriva något snart, har jag två tips:

1) Gå till kapitel1.se om ni inte redan gjort det, och läs mitt bokembryo "Udda", såhär två dagar innan de tio finalisterna presenteras. Jag kan härmed också passa på och tacka för alla era smickrande kommentarer, och till er som har lyckats rekommendera boken i tävlingen!

2) Gå ut och hitta nyaste numret av QX - där finns den första krönika jag någonsin skrivit om spermier. Alternativt ladda hem det på http://www.qx.se/info/tidningen/9789/qx-april-alcazar.

Etiketter:

lördag 21 mars 2009

veckans vedermödor

I torsdags tvättade jag alltså min sprillans nya Ipod i tvättmaskinen. Men sånt där har ju för vana att komma i klunga, så vid det här laget har jag ett helt gäng liknande anekdoter att förtälja. I måndags och tisdags, till exempel, kunde jag inte hitta mitt bankkort när jag skulle betala på Coop. När jag kom hem låg det lojt och flinade mot mig i den där plastterminalen jag har för att betala mina räkningar, men det hjälpte ju inte när jag stod där på Coop med min juice och min tvålrefill. I onsdags slutade å, ä och ö att fungera på min minilaptop (Eee 901) - datorn hade helt på eget bevåg bestämt sig för att byta till amerikansk tangentbordslayout, och sedan vägra att byta tillbaka! Eftersom jag numera använder min Eee så frekvent att den lätt kan förväxlas med min egen hjärna, är det förstås hemskt besvärande att åbäke på skärmen förvandlas till [b'ke - mer kryptiskt rentav än när jag en gång i tiden började uppfinna ett språk med bara konsonanter. Ingen på de förnämliga Eee-hjälpsidorna har hittills kunnat hjälpa mig med annat än förslag som visserligen är bra, men som inte fungerar. Jag är fast med mitt trilskande [b'ke och kr;nikan det var t'nkt att jag skulle f;rfatta p[ t[get.

Det var alltså dagen efter åäö-upproret, som jag glömde kolla fickorna innan jag tvättade mina kläder och med dem min ipod, varpå den tvättades grundligt i Sollentunahems nya maskiner och ändå (mer eller mindre) fungerade sådär mirakulöst. Nästa dag var igår. Då gick jag på bio med ett gäng flator, och jag kan nog säga med stor säkerhet att det mesta av dreglet de fick städa upp efter den visningen av Män som hatar kvinnor, kom från vår bänkrad. Jag har aldrig särskilt höga förhoppningar när en bok ska bli film, så jag vet inte om det beror på min initiala misstro eller att filmen faktiskt var bra, men jag var i alla fall positivt överraskad (och kroppsligen en aning exalterad). Delvis lika exalterade, delvis åtminstone glada i hågen, var vi glada cineaster så på väg till Momma's för en drink, när jag rutinmässigt kollade mina fickor. Pengar, mobil, SL-kort, nyckl... Nyckl...

Jag frågade en man vid biljettrivningen om jag fick kila in och leta efter mina nycklar under sätena, och han nickade halvhjärtat. Kanske var det paniken i min blick, kanske var det avbrottet från det monotona i att riva papperslappar, som gjorde att jag fick komma in. Kanske var det ett totalt ointresse för vem som befann sig i biosalongerna och ej. Jag dammsög golvet vid bänkrad tre med blicken och involverade ett helt gäng medkännande individer på bänkrad fyra också. Jag gick ut till greken som hade sålt mig min falafel tidigare, inte heller han hade sett några nycklar. Ungefär då kom jag på att jag skulle jobba lördag och alltså måste öppna lokalerna lördag morgon, alltså idag. Jag ringde min chef och förklarade min situation så panikartat att jag nog glömde att säga tack när hon erbjöd sig att komma och öppna åt mig. Sedan åkte jag hem och drömde så sporadiskt att bara upptäckten av min faktiska densitet när jag vaknade, gjorde mig en aning lugnare. Kom till jobbet, blev insläppt av chefen och har aldrig varit så glad över att se ett par nycklar på ett skrivbord.

Nycklarna kom alltså tillrätta. Ipoden fungerar trots en omgång i tvättmaskinen. Bankkortet satt i en plastgrunka vid min dator. Nu återstår bara m;dan att [terf[ bokst'verna till min hj'rnas andra h'lft. Snälla.

torsdag 19 mars 2009

Sara testar, del 1

För den som undrar vad som händer med en Ipod Nano om man tvättar den i 60 grader, kan jag meddela att den fortfarande fungerar, förutom att lampan inte lyser och att skärmen i allmänhet ser lite väl smutsig ut för att just ha blivit så grundligt tvättad.

ps. Imorgon flyttar mina domäner (saralovestam.se och kipara.se) och jag vet inte om det kommer att ställa till problem. Om inte saralovestam.se funkar, så kan man eventuellt komma till bloggen på adress http://sara.kipara.se om det kniper. Funkar inte det heller så vet ni i alla fall att det sitter någon nisse någonstans och jobbar på det.