måndag 4 januari 2010

väntans tider

Jag har glömt att nämna att jag är förälskad, än så länge på avstånd. Föremålet för min trånad är en mobiltelefon, och anledningen till min heta längtan är att den är liten och svart och att den inte särskriver med flit. I flera dagar har jag läst recensioner på nätet och pratat med läskiga försäljare i PhoneHouse. De är läskiga för att de är där för att sälja. Inte för att lära en något, hjälpa en, lyssna på en, underhålla en, bli ens vän eller göra en glad. Men för att lyckas göra det första, gör de ett ruskigt bra jobb med att fejka det andra, tredje, fjärde, femte, sjätte och sjunde. De gör det så bra att jag får dåligt samvete när jag går därifrån utan att köpa något, och det värsta är om de har plockat fram mobilen ur sin låda. Det gör de ganska ofta, jag skulle tro att det i deras tvådagarsutbildning finns ett särskilt kapitel som handlar om att en uppackad vara drar upp försäljningspotentialen med nittio procent.

Anledningen till att jag inte köper min telefon direkt i affären, har förstås en aning att göra med att den kostar 600 kronor mindre på nätet, men det är inte riktigt allt. "Om du köper den nu kan du gå härifrån med den i handen", säger den ivrige försäljaren och tror att det är ett argument. På mig skulle det motsatta fungera: "Om du köper den nu så skickar jag den till dig om en vecka, och vi kan räkna ned dagarna tillsammans". Jag är udda på det sättet att jag gillar att vänta på sånt som jag vet ska komma. Jag tar inte "en smörgås så länge" medan jag lagar mat, för jag gillar känslan av att bli hungrigare och hungrigare fram tills maten står redo på bordet. Det har till och med hänt att jag har hållit mig extra länge för att toalettbesöket ska kännas som en större befrielse, och att få telefonen direkt i handen gör helt enkelt att det blir för lätt. Jag känner mig snuvad på anspänningen och ser skeptiskt på min nya mobiltelefon, som inte var svårare att tillskansa mig än en Twix på Pressbyrån.

Jag inser att denna vinkling av min vurm för väntadet kommer att bita mig i häcken när det visar sig att leveranstiden från Megastore skjuts upp och upp och upp tills jag kreverar av längtan efter nya svarta knappar. Den har redan nafsat lite i rumpregionerna, för sedan jag beställde denna telefon har leveransen redan försenats en gång, och det har meddelats att det "kan ta olika lång tid att få hem produkten igen men standard är ca 0-2 veckor". Nå, härmed vädjar jag till den (vinklingen av vurmen alltså) att lämna min häck ifred, för vem vet vem som står i ett hörn och väntar på att den ska bli ledig? Om inte annat kommer jag att behöva den den 23:e januari.

2 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

HTC?

4 januari 2010 23:28  
Anonymous Anonym sa...

vad händer den 23/1? vad har jag missat? i brist på ansiktsbok står jag helt oförstående inför detta datum som, om man ska tro aftonbladet.se, "är utsedd till årets sorgligaste dag, enligt doktor Cliff Arnall på universitetet i Cardiff". ska du fira att det är hundra år sedan svenska kommunalarbetareförbundet bildades eller blir det kalas av helt annat slag?

5 januari 2010 16:09  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida