söndag 1 augusti 2010

stolthet och förorening

Det där med "dagens lista" klingar liksom inte helt okej förrän man har gjort det till en serie, och för att göra det måste man göra en lista per dag i åtminstone tre dagar. Tyvärr blir det ingen lista idag, så gårdagens lista kan lika gärna ses som månadens, eller årets, lista. Eller bara liksom en lista. Så snöpligt, och synd på så storslagna ambitioner.

Ännu mer storslaget än att planera att skriva ännu en lista, är dock att gå i en prideparad i sektionen "Marching for those who can't". Jag blir alltid tårögd när jag går där. Det kryper in under skinnet, för bakom den där banderollen finns alltid några från Litauen, Turkiet, Uganda, Iran eller något annat land där det är väldigt, väldigt svårt att över huvud taget vara något annat än heterosexuell cisperson. Jag går gärna för dem som inte kan. Jag kan gå flera mil. Det känns väldigt futtigt i jämförelse, hur långt jag än går. När jag säger det till dem som gör alla de där ofuttiga sakerna säger de till mig, att en viktig sak för den som måste kämpa, är att slippa känna sig så ensam. Och jag tänker att det måste ändå vara det absolut största, att gå bakom just den banderollen och visa solidaritet.

Sekunden efter kommer jag på mig själv med att vara på tok för pretentiös. För vad är det alla gör, som skumpar runt i paraden i favoritgummistövlar, dansar loss bakom partyvagnar eller skrider fram i kostymer som ibland utmanar både en och två naturlagar? Allt, tänker jag plötsligt medan solen kommer fram mer och mer, allt som finns i paraden gör dem mindre ensamma, de som skulle vilja göra allt det där men inte kan. Fler stora tankar slår ner på mig och jag börjar slå fast sanningar om Universum, Kärleken, Människan och Friheten. Detta är alltså redan innan jag har stigit in i paraden som just passerar, och bredvid mig står en dam i 80-årsåldern. Hon förklarar för en annan dam i samma ålder varför människorna i "Marching for those who can't" har tejpat för sina munnar.
- Det är mot miljögifter och sådant. Det är därför de har tejp för munnarna. Föroreningar och avgaser.
Jag förklarar då för henne att hon har tolkat sektionen lite avigt och hon tackar mig skrattande för informationen.

Men ju mer jag tänker på det, desto mer ser jag att hon hade rätt. Miljögift kan man helt klart kalla det.

1 kommentarer:

Anonymous Maria sa...

Du skriver så bra så hjärtat börjar pulsera lite snabbare på mig.

3 augusti 2010 15:45  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida