måndag 4 oktober 2010

byxmyndig

Om tre veckor förflyttar jag mitt pick och pack till andra sidan Stockholm, och det har fått mig att inse hur många saker jag har. En del är förstås sådant jag ska behålla, som det gröna skåpet och symaskinen. Annat går direkt till Kupan eller Myrorna, men så är det den sista kategorin. Jag kan inte med att slänga alla de där queera nyckelringarna jag en gång satt och pillade ihop. Men inte kommer jag att använda dem, så många nycklar har jag inte! Och de grå och lila byxorna som tog mig evigheter att sy, eller sjöjungfrubyxorna som jag sydde till Queerqults modevisning. Mössorna. Fittarmbandet, banderollen jag gick med i mitt livs första prideparad. De bildar helt klart en tredje kategori. Så jag tänkte helt enkelt att jag lägger upp dem på Tradera och ser om någon av er skulle vilja ha något av det där, och sen tänkte jag att alla pengar som eventuellt genereras av det hela kan gå till något särskilt behjärtansvärt. Ge gärna förslag på vad det skulle kunna vara!

Det svåraste har varit de säckiga jeansen. "Du kommer aldrig att bli en sådan flata igen", säger Tofflan, liksom i förbigående, när jag håller upp dem för bedömning. Vad säger hon? Vad menar hon? Och hur kan hon säga det så lugnt och liksom obrytt? Det är ju min identitet, dånar jag och hon lyfter inte ens rumpan från soffan när hon konstaterar att det inte alls är min identitet. "Du är en vuxen, cool och alternativ flata som inte har baggy jeans, deal with it*", säger hon och jag ser bestört på min växande byxhög på golvet. Jag som trodde att den där trettioårskrisen skulle komma som någon typ av karriärsångest. Jag var inte beredd på att den skulle sitta i fem nummer för stora jeans.

Nåja. Om någon skulle vara intresserad av ett gäng enormt stora jeans som inte använts på flera år, så kan ni få dem också. Tydligen är identiteter föränderliga och utvecklas i samklang med övriga livet. Vem hade anat?

*därmed alltså inte sagt att man inte kan vara vuxen, cool och alternativ med säckiga brallor, vilket man naturligtvis kan

9 kommentarer:

Anonymous Louie sa...

Ett alternativ är att lägga banderoller, fittarmband och ett par av alla för stora jeans i en låda som man skriver "Nostalgi" på. Det kan vara ett sätt att bevara minnet av en del av identiteten som nu tar sig i andra uttryck.

5 oktober 2010 10:27  
Blogger Mikusagi sa...

Nejje, en fotograferar minnena. Bilder tar mindre plats. Sedan säljer en skiten.

5 oktober 2010 11:48  
Blogger Pollyglott sa...

Jag vill ha! :)

/Malin

5 oktober 2010 16:48  
Anonymous Louie sa...

Jag vill ha armbandet! ;-) Tittade på tradera, men hittade det inte...

6 oktober 2010 10:49  
Anonymous Linn sa...

Hur gör man om man vill ha/köpa någon av grejerna då? :)

7 oktober 2010 17:23  
Blogger Sara Lövestam sa...

Pollygott, Louie, Linn: Info kommer inom kort, jag säger till på bloggen så fort jag lägger upp något på Tradera eller på annat vis hivar iväg!

7 oktober 2010 20:35  
Blogger Sara Lövestam sa...

gLott.

(fastnade i en tanke om att polly är gott, men tog mig sedan ur den)

7 oktober 2010 20:36  
Anonymous Louie sa...

Jag pratade med Cloetta och försökte få dem att sponsra någon Poly-del på Pride, men de tyckte inet att det passade med Pollys profil. De ville hellre ha med Plopp...

8 oktober 2010 08:46  
Blogger Linnea sa...

Renée Zellwegers oscarsklänning, Brudens säckiga jeans.. allt kan man få till rätt pris. Men jag kan rekommendera att spara ett par säckiga jeans. Då kan du ta fram dem och strosa runt i hemma när du känner dig sentimental. Dessutom är de perfekta när du ska måla, leka med lera, bära möbler vid flytt eller andra dylika aktiviteter som kräver tåliga kläder. Ja, behåll det paret som minns bäst, det som du kysste den där snygga tjejen i eller det som du hade på dig på den där väldigt speciella Pridefestivalen, eller det som du hade den där sommaren när allting bara var helt perfekt.

18 oktober 2010 21:49  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida