torsdag 30 december 2010

håret som gått

På något sätt lyckades 2010 passera ganska obemärkt. Jag tänker på det när jag sitter marinerad i väteperoxid inför nyårsaftonens baluns, och det slår mig: året var som håret. Det kan vara så att 2010 var det första året på femton år helt utan hårfärgning. Det bara växte, alldeles brunt, och nyss fanns inte ett enda färgat strå kvar på mitt huvud. I våras upptäckte jag ungefär sju definitivt vita hårstrån, naturligt vita alltså, men sedan försvann de på något sätt, vad nu det kan tänkas symbolisera.

Det var inte så att 2010 var ett dåligt år, inte på något vis. Jag har till exempel träffat några av de bästa människorna världen har att erbjuda, fått kontrakt på min andra bok, börjat skriva på en roman som jag själv förälskat mig i, skaffat mig en lägenhet som är det bästa som någonsin hänt mitt boende och köpt möbler som jag själv vill ha. Vi gör alltså en toppnotering medan hårfärgen utför sin förvandling.

Ändå känns det inte bara helt rätt att det nu tar och blir 2011, utan desto mer rätt att nyårsfesten jag tänkte bevista samtidigt är superhjältefest. Jag hoppas att det inte menades på ett andligt plan, för i en vecka har jag nu grubblat över mina superkrafter, handlat tyg och superlim, skaffat lämpliga accessoarer och sytt en passande dräkt. I skrivande stund ger jag alltså mitt hår en färg, som man skulle kalla onaturlig om det inte var för att även regnbågens färger är helt naturliga, så att även det ska matcha min superhjältes färgskala. Det var på tiden.

Vad jag i övrigt vill säga om det nya året har jag redan sagt. I QX januarinummer (sida 14).

4 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Åh, du är bra! Den krönikan ska jag visa för en viss någon...

31 december 2010 09:25  
Anonymous Anonym sa...

Måste bara säga till dig att din krönika var helt fantastisk! Fick mig att hämta en pappersbilagan av qx-tidningen, klippa ut din krönika och klistra in den i en dagbok. Du gav mig ett leende, och kanske lite nytt hopp.
Tack.

31 december 2010 18:27  
Anonymous Linda sa...

Ja, den krönikan lär peppa många människor, oavsett sexualitet. Den fick mig,som alltid har nytt-års-ångest på nyårsdagen,att känna mig bättre till mods.

Tack för alla dina fantastiska ord som är till så mycket nytta och nöje.

1 januari 2011 14:38  
Anonymous Mariana sa...

Din nyårskrönika sitter kvar på mitt kylskåp, sådär fem månader senare, och jag har inte några tankar på att någonsin ta ner den. Så. Bra. Vilket jag redan har sagt till dig, men komplimanger tåls att upprepas. Sådär i förbifarten kan nämnas att jag just postade Bruden-böckerna till min skånska flatpolare Lovisa som plåster på såren för att den äckliga studentdagen snart är kommen (ja, den är kommen fastän ingen kommer studenten mer än studenten själv. <3) Du ser ju hur nördig jag är, måste nog sluta här... (:

30 maj 2011 21:58  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida