söndag 24 januari 2010

å andra sidan

Jag har nog inte haft en så tillfredsställande utekväll på flera år! Jag är lyrisk, om än på ganska suddiga grunder. Enklast kanske man kan förklara det med en liten uppdelning av vad som är inbillning och vad som är verklighet.

Inbillning: Sedan jag kom ut som Bruden, började skriva för QX och fick min bok publicerad, pratar folk jämt om mig och gör vartenda misstag jag någonsin gjort till en anekdot att berätta för nära och kära. Därför måste jag hela tiden tänka på vad jag gör och säger, särskilt ute i flatsvängen.

Verklighet: Jag vet att det finns de som passar på att berätta för varandra att jag inte hälsat på dem trots att de en gång kom fram till mig och gratulerade till min bok, att jag för åtta år sedan hånglade med två tjejer på en kväll eller att jag en gång tappade humöret utanför outlaw-leather-tältet på Pride. Men folk har annat att prata om också, de flesta är resonabla människor som vet att alla har bättre och sämre stunder, och ingen klandrar mig om jag slutar gå runt med en pinne i röven.

Inbillning: Nu när 90-talisterna gör entré på klubbgolven, är jag för gammal för att 1) ha massor av polare som jag stöter ihop med på tjejfesterna, 2) dansa, 3) hitta ögongodis i min egen ålder eftersom alla de bra redan har hittat kärleken och flyttat ihop med sina flickvänner i en stuga i skogen, vilket tvingar mig att antingen ragga lammkött eller bli bitter.

Verklighet: Dansa är inget man är för gammal eller för ung för, utan har snarare att göra med humör, inställning och villiga kroppsdelar. Alla jag någonsin känt var på Kolingsborg igår, samtidigt som jag lärde känna ännu några fler. Och för att göra en hel bunt liknelser med det kulinariska: Det finns gott om både ögongodis och annat godis, och likt plockgodiset i affärerna fylls det på i takt med att det försvinner. Likt vin finns det de som bara blir aptitligare med åren, och vad gäller lammköttet så finns det brudar av alla åldrar som kan få brudar av alla åldrar att rysa behagligt med en enda blick. Min enda slutsats baserat på gårdagens intryck: Vi har det väldigt bra.

Inbillning: Kärleken är en illusion. Det är omöjligt att träffa någon. Mina ex har försett mig med för mycket bagage. Mitt ex är den enda som någonsin kan förstå mig. Mitt ex var den enda som kunde få mig att känna sådär. Jag är trött på spelet. Jag är trött på att ge folk en chans. Efter en viss gräns kan man inte komma tillbaka.

Verklighet: Som en gummiboll kommer nyfikenheten tillbaka till mig. Eller för att kanske hellre citera India Arie: My past don't dictate who I am, I choose.

tisdag 19 januari 2010

svar på allt

Det är ett tag sedan jag svarade på googlarnas funderingar nu, så det är väl dags? Vår första googlare undrar:

vad som är fördelen och nackdelen med sex?

Fördelen med sex är de där tillfällena när din och hennes hud är så nära att ett gemensamt andetag kan spränga gränsen mellan er och låta hennes och ditt blod rusa ikapp i samma ådra. När hennes blick inte är den enda vägen in, när din tungspets koncentrerar hela henne till en enda punkt och dit den går går hon också. När dörrarna till era fantasier plötsligt står på vid gavel, när ljuset från den ena når den andra och inget längre känns förbjudet. Nackdelen är att man ibland vill just de där grejerna så mycket att man försöker uppnå dem i helt fel situationer, med helt fel människor.

förklara prepositioner för sfi

Det spelar ingen roll vem du ska förklara prepositioner för, de är ändå en enda stor härva undantag, en prövning för vem som helst som ska försöka lära sig svenska. Ja, du säger visserligen "på jobbet", "på biblioteket" och "på bio", men det heter ändå "i skolan", så deal with it. "Över två år" är ungefär samma som "under två år", "i" betecknar en tidsperiod och "för ... sedan" förfluten tid, men "i somras", "i tisdags" och "i julas" beskriver ändå förfluten tid och inte någon tidsperiod. "På Södermalm" heter det för att Södermalm är en typ av ö, men det är Gamla Stan också och ändå säger man "i Gamla Stan". Att vara "galen i" någon är en helt annan sak än att vara "galen på" någon; man kan säga att "i" är en positiv preposition och "på" en negativ, så det är logiskt att man är "kär i", "irriterad på" och "betuttad i" folk. Fast är man nöjd så är man "nöjd med" dem, hur positivt det än är. Valens* is a bitch, som vi säger i branschen.

udda sara pocket

Udda kommer som pocket i februari eller mars. Där har man suddat ut spermierna så mycket som möjligt på omslaget och tagit bort ordet "stump" från baksidestexten, för att inte råka förnärma någon. Jag tänker inte reflektera mer över den saken här, men nog blir man sugen på att gå ut och analysera pocketomslag?

tips att bli miljoner

Du är redan miljoner! Miljoner små celler. Tapparna och stavarna du har i ögat är bara några exempel.

sexnovell gubbe grekland strand

Hm... Jaha jaså. Okej då. Det var en gång en gubbe på en strand i Grekland. Han tyckte dagen var så fasligt lång. Han satt och vände på sin luva. Då kom en annan gubbe gående. "Goddag, jag heter Dimitris", sa han. "Det var en ståtlig luva du har. Vad säger du om dagen?" "Jo", sa gubben. "Den är fasligt lång." De älskade hela natten och svetten sjönk ned i sanden och ut i havet, där fiskarna åt upp den utan att märka någon skillnad.

träffa brudar

En idé hade ju varit att föreslå er den nya dejtingsåpan som de gör reklam för på kanal 5. Men eftersom jag inte går och rekommenderar saker utan att först göra lite efterforskningar, har jag kommit fram till att den kanske endast gäller heterosexuella. "I Dating in the Dark får tre killar och tre tjejer chansen att träffa mannen eller kvinnan i sitt liv", står det på hemsidan. "Med en twist - alla dejter sker i totalt mörker. Är kärleken verkligen blind eller är utseendet viktigare än personligheten? Det visar sig när de slutligen får se varandra." Det framgår inte riktigt om de tre tjejerna och killarna måste dejta över könsgränsen eller inte, men ska det ske inomkönslig dejting på dessa premisser tycker jag nog att det är lite snålt att bara erbjuda två alternativ.

Därför rekommenderar jag alla bruddejtande brudar i Stockholm att hellre satsa på Redlight och Ginas tjejfest på lördag på Kolingsborg**. Eftersom Mariette Hansson ska spela där, och eftersom hon till så många flators förargelse har flickvän, försöker jag få Tofflan att gå dit i en T-shirt med texten: "Jag har också dreads. Ligga?". Hittills går det sådär.

*Ett ords valens är ungefär de sätt man kan använda ordet på och vilka ord som funkar med det. Ett roligare ord är "rektion" som betyder nästan samma sak, men är lite snålare med vad som kan ingå.

**Till dig som skrev att du inte kunde gå in på facebook: förköpsbiljetterna kostar 80 och kan köpas på Torget, biljetter på plats kostar 120.

Etiketter: ,

onsdag 13 januari 2010

samla in, andas ut

I morse kände jag för att ta en promenad och titta på snön som numera ringlar sig kring varenda buskkvist. Jag kände för att köpa riktigt varma skor, sådana som man kan gå i skogen med i tjugo minus och ändå inte komma hem med tio ynkliga isbitar i paket. När jag kom ut, om än i relativt tunna skor, kom jag på att jag älskar vinter och snö. Jag som trodde att jag avskydde det.

Så då tänkte jag på perspektivet och hur det ibland bara är att slappna av för att komma på att allt redan finns där. Balansen, kärleken och platsen där man kan sätta ned sin rumpa. Konturerna skriver jag ganska ofta om, och när man gör det där kan man fånga in dem. Som att hala in en lasso, krångla ur alla renhorn och fjäderfän som fastnat, rulla ihop repet och hänga det vid höften. Samla in, andas ut.

Sedan ringde en man som hette Ahmed. Han hade sett min annons och var intresserad av att byta sin lägenhet mot min. Det blev inget byte, men det muntrade ändå upp mig, att man aldrig vet vem som ska ringa en med potential att förändra ens liv en smula.

Jag hann inte gå så långt förrän jag var tvungen att åka till jobbet. Jag kom ungefär till slutet av huslängan mittemot min. Men efter jobbet ska jag gå och leta efter riktigt varma skor, sådana som älskar livet och låter vätan och kylan rinna av dem utan att ens fundera vidare över saken. De inspirerar mig redan.

tisdag 12 januari 2010

ej hetero

Jag vet inte hur många kontaktannonser ni läsare konsumerar, men själv tycker jag att det är både roande och aningen meditativt att plöja igenom alla annonserna i DN Kontakten. "Akademiker, man, viljestark, söker kvinna som tycker om sin kvinnlighet" läser jag och börjar spekulera kring vad en akademisk alfahanne kan definiera som kvinnlighet och på vilket sätt han föredrar att hon tycker om den. Troligen inte på det sätt Ursula Martinez gillar sin. Jag övergår till att reflektera över det vanligt förekommande (men endast i kontaktannonser förekommande) "tjejkvinna" och hur det kommer sig att motsvarigheten "killman" inte har fått samma genomslag. Tofflan tycker att "tjejkvinna" låter som en kvinna som attraheras av tjejer och jag upplyser henne om att det är önsketänkande. Hon fortsätter utan att låta sig nedslås: "Och killman ... det låter som någon som är kittlig."

Men vad man verkligen kan fundera över, är de annonsörer som skriver två eller fler annonser med något varierande ordval men samma innehåll. Först kommer följande annons:
"Jag är en bs-änkeman, 70 år, söker en lugn och trevlig man som helst inte
är rökare. Du bör vara 65-75 år. Jag finns i närheten av Västervik i
Småland."
Nästa annons ser ut så här:
"Jag är en 73-årig man som vill ha kontakt med en man, 60-75 år, för både
gemenskap och samvaro. Jag bor i nordöstra Småland vid kusten."
Jag har analyserat tillräckligt många annonser i mina dar för att snabbt avgöra att detta rör sig om en och samme man. Ofta skiljer det ett par år mellan de olika identiteterna, och den ena anger ofta fler och striktare preferenser medan den andra är lite mindre krävande. Ibland hittar man knappt några skillnader alls. I helgens DN hittar vi fler exempel på fenomenet:
"Jag är en kvinna, 54/160, lite mullig, med kastanjebrunt hår och bruna
ögon, arbetar som sjuksköterska. Jag söker en man för ett seriöst förhållande.
Jag gillar resor, träning, bio m.m. Jag är hundägare."


Och strax därpå:
"Jag är en liten, rund, litet mullig tjej, 54 år. Jag arbetar som
sjuksköterska och trivs med det. jag söker en man för ett seriöst förhållande.
Mina intr. är promenera med min hund, resa utomlands, hemmakvällar, bio
m.m."


Åh det förbryllar mig. Satt hon, den mulliga hundägaren, och grämde sig över sin formulering som kanske skulle ge sken av att hon var missnöjd med sitt jobb? Kom hon på att en del måste vänja sig vid kastanjebrunt hår och att det inte är något man slänger i ansiktet på folk redan i annonsen? Eller tänkte hon att två annonser skulle slå högre än en? När jag konsulterar Tofflan visar det sig att jag inte är ensam. "Jag fattar det inte heller!" utbrister hon. "Man skulle kunna förstå det om det handlade om två helt olika saker. Söker dig som vill plocka svamp med mig. Söker dig som kan piska upp mig. Men att skriva två annonser på raken om skogspromenader och mysiga hemmakvällar?" Vi är rörande överens om att vi möjligen förstår om en konstant procent av annonsskrivarna ångrar sina formuleringar och skickar in en ny text, men vad säger man om de där annonserna som vill ge sken av att vara skrivna av två olika personer? Om ni vet, upplys mig!

Men egentligen var det inte alls det jag skulle skriva om. Nej, för det mest fascinerande med hela kontaktannonssvängen är ju de kvinnor som fortfarande avslutar sina vänner-annonser med "ej lesb.". Det finns oftast en eller två i varje DN Kontakten, och jag kan möjligen förstå den historiska kontexten. På sextiotalet, tänker jag mig, fanns det ingen "kvinnor söker kvinnor"-kolumn bland kontaktannonserna och flator ville inte skylta med sina preferenser. Alltså måste kontaktannonssidorna ha varit fullproppade av garderobsflator som skrev önskemål om "väninnor att ta en drink med", och de kvinnor som faktiskt bara ville ha en drink och inget mer upptäckte förr eller senare att de var tvungna att komma ut som hetero. Eller, som det hette då: ej lesb. Men nu? "Jag söker kvinnliga vänner i Sthlms-omr. Bio, shopping, restaurangbesök, pub, café, resa m.m. Jag är en öppen och social person. Ej lesbisk." Vilken flata skulle tolka en annons om bio och shopping under kategorin "vänner" som en lesbisk invit? Har "ej lesbisk" blivit så etablerat under "vänner"-rubriken att folk knattrar in det på ren rutin, eller kanske för säkerhets skull? Eller skriver de det kanske för att hedra ett minne av när den lesbiska maffian i övrigt var ganska dold, men åtminstone dominerade bland dem som söker nya väninnor? Kanske borde jag svara den där "Sto 179412" och fråga. På ett ironiskt vis skulle det göra hennes annons charmigt kontraproduktiv, vilket man väl får se som en bonus.

Etiketter:

torsdag 7 januari 2010

Jag förstår att ni alla är omåttligt nyfikna, och ja, mobiltelefonen har kommit. Jag blev inte besviken; den var precis så älskvärd som jag hade föreställt mig och det verkar som om kärleken är besvarad. Jag väljer att se det som ett omen.

onsdag 6 januari 2010

På! Av! Vibrera!

Enligt almanackan är det röd dag idag, beroende på ett antal ganska luddiga kyrkliga punkter som skiljer sig en aning mellan olika grenar av kristendomen. Jesus uppenbarades, döptes och/eller hittades av de tre vise männen, fast egentligen var trettondagen det gamla firandet av Jesu födelse, eller handlar det hela snarare om bröllopet i Kana? För tillfället bryr jag mig mindre om trettondagens kyrkliga innebörd, och mer om postgångens tendens att avstanna under helgdagar. Igår kom ett mejl från Megastore att de nu har skickat min nya mobiltelefon, och idag kommer det ingen post. Ska jag stöna eller jubla, våndas över ännu en dags längtan eller njuta av att min förälskelse fortfarande är så intakt som en förälskelse endast kan vara så länge objektet förblir en vision?

Tills vidare nöjer jag mig med att reflektera över fördelarna med att vara betuttad i just en pryl. Först och främst slipper man det som kallas spelet, men som kanske egentligen är en vägning och en mätning i jakten på balans. Prylen kommer inte att ha annat för sig när jag behöver den, kommer inte att vänta med att svara på mina sms tills jag undrar vad hon menar, kommer inte att fundera över hur väl jag skulle smälta in på hennes pappas 60-årskalas. Dessa inslag i vanlig normal dejting må vara väl så charmiga i sina sammanhang, men ni får alla erkänna att den totala underkastelse man kan få från en pryl ger en helt annan typ av tillfredsställelse. På! Av! Vibrera!

Det finns bara två saker en pryl kan göra för att irritera en: 1. Inte fungera. 2. Ha funktioner som man inte gillar. Det låter kanske misstänkt likt andra typer av förhållanden, men då bör man ha i åtanke att en äkta människa kan irritera på hundra andra sätt, varav den viktigaste kanske är att haka upp sig på det man själv hakar upp sig på. Man kan irritera sig väldeliga över hur ens mobiltelefon till exempel särskriver ord med flit, men hur man än påpekar det kommer den inte att ta det personligt och tycka synd om sig själv. Eller, ve och fasa, beskylla en för att också ha brister. Prylar tvingar en mycket sällan att reflektera över egna tillkortakommanden och komma vidare i livet. De är en chipspåse en lördagskväll, en som inte säger emot när man påpekar att man förtjänat den.

När en pryl går sönder eller slutar fungera, behöver man aldrig fundera över om det var något man sa. Möjligen var det något man gjorde, men prylen kommer aldrig att skuldbelägga en för det. Den kommer inte att manipulera en att tro att man har gjort eller sagt något genom att fejka trasighet, och kanske det viktigaste: den kommer med en garanti. Denna kommer att fungera i minst två år, och gör den inte det så skickas omgående en ny.

För den som, trots dessa övertygande skäl att omge sig med prylar, ändå känner att det är på tiden att frottera sig lite med andra människor och utsätta sig för risken att älska, bråka, utmanas och utforska nya behov, kan jag efter en förfrågan bland kommentarerna förtydliga vad som händer den 23:e januari. Då tänkte jag befinna mig på Kolingsborg där Gina och RedLights har gemensam tjejfest. Min vision är gungande dansgolv och äkta människor som ger min nya mobiltelefon konkurrens om uppmärksamheten. För när vi läser det en gång till, nog klår "älska, bråka, utmanas och utforska nya behov" all typ av materiell tillfredställelse vi kan hitta i en kartong från Megastore? Blir det varken kärlek, bråk, utmaning eller utforskning, blir det i alla fall fint att höra flatorna sjunga "ja må hon leva" för Mariette Hansson, som enligt ryktet råkar fylla år samma dag hon uppträder på Kolingsborg. Nokia och frostade metallskal i all ära, men lesbisk allsång är ändå det som skickar kommandot till mig själv: Vibrera!

måndag 4 januari 2010

väntans tider

Jag har glömt att nämna att jag är förälskad, än så länge på avstånd. Föremålet för min trånad är en mobiltelefon, och anledningen till min heta längtan är att den är liten och svart och att den inte särskriver med flit. I flera dagar har jag läst recensioner på nätet och pratat med läskiga försäljare i PhoneHouse. De är läskiga för att de är där för att sälja. Inte för att lära en något, hjälpa en, lyssna på en, underhålla en, bli ens vän eller göra en glad. Men för att lyckas göra det första, gör de ett ruskigt bra jobb med att fejka det andra, tredje, fjärde, femte, sjätte och sjunde. De gör det så bra att jag får dåligt samvete när jag går därifrån utan att köpa något, och det värsta är om de har plockat fram mobilen ur sin låda. Det gör de ganska ofta, jag skulle tro att det i deras tvådagarsutbildning finns ett särskilt kapitel som handlar om att en uppackad vara drar upp försäljningspotentialen med nittio procent.

Anledningen till att jag inte köper min telefon direkt i affären, har förstås en aning att göra med att den kostar 600 kronor mindre på nätet, men det är inte riktigt allt. "Om du köper den nu kan du gå härifrån med den i handen", säger den ivrige försäljaren och tror att det är ett argument. På mig skulle det motsatta fungera: "Om du köper den nu så skickar jag den till dig om en vecka, och vi kan räkna ned dagarna tillsammans". Jag är udda på det sättet att jag gillar att vänta på sånt som jag vet ska komma. Jag tar inte "en smörgås så länge" medan jag lagar mat, för jag gillar känslan av att bli hungrigare och hungrigare fram tills maten står redo på bordet. Det har till och med hänt att jag har hållit mig extra länge för att toalettbesöket ska kännas som en större befrielse, och att få telefonen direkt i handen gör helt enkelt att det blir för lätt. Jag känner mig snuvad på anspänningen och ser skeptiskt på min nya mobiltelefon, som inte var svårare att tillskansa mig än en Twix på Pressbyrån.

Jag inser att denna vinkling av min vurm för väntadet kommer att bita mig i häcken när det visar sig att leveranstiden från Megastore skjuts upp och upp och upp tills jag kreverar av längtan efter nya svarta knappar. Den har redan nafsat lite i rumpregionerna, för sedan jag beställde denna telefon har leveransen redan försenats en gång, och det har meddelats att det "kan ta olika lång tid att få hem produkten igen men standard är ca 0-2 veckor". Nå, härmed vädjar jag till den (vinklingen av vurmen alltså) att lämna min häck ifred, för vem vet vem som står i ett hörn och väntar på att den ska bli ledig? Om inte annat kommer jag att behöva den den 23:e januari.

lördag 2 januari 2010

homosexmaffian strikes again

Tofflan: Jag har blivit flata igen.
Jag: Via ett minus eller ett plus?
Tofflan: Va?
Jag: Alltså har du hånglat med en äcklig kille eller en gudomlig tjej?
Tofflan: Nej, alltså jag klämde fingret när jag skulle laga traktorn, så jag var tvungen att klippa naglarna.

fredag 1 januari 2010

decenniets första poll!

När jag en gång i tiden frågade er vad "filmkväll" egentligen betyder, hände något intressant. Antingen är det intressant på riktigt, eller så är det intressant för att jag inte haft möjlighet att analysera något på länge. En varning bör utfärdas att det lutar åt det senare.

De allra första som svarade på pollen tyckte att "filmkväll" framför allt betyder att man ska se på film. Efter några timmar var det fler som tyckte att det framför allt innebär hångel, och efter några dagar var det de filmtittande som tog över igen. Via mycket avancerade beräkningar (som naturligtvis inte redovisas här eftersom detta är en sammanfattning) rörande vilka som läser bloggen efter några sekunder, vilka som läser den inom ett par dagar och vilka som läser den senare, har jag kommit fram till en enda rimlig tolkning: Mina allra trognaste bloggläsare är även de mest hångelsugna. Det var väl det jag trodde. Själv är jag av uppfattningen att en singel, som bjuder en annan singel med matchande läggning på filmkväll, klart och tydligt bör deklarera att filmkvällen inte innebär något utbyte av kroppsvätskor om den inte gör det. Jag citerar Mios kommentar från själva polldagen: "Vill man inte hångla är man då nästintill skyldig att på ett smidigt sätt upplysa om detta redan i inbjudan. precis som att man skriver ut vilken klädsel som förväntas på vissa officiella inbjudningar. "

Den nya pollen handlar, som av en händelse, om det nya året. Jag har utnyttjat min ställning som pollskapare och inte gjort något "annat"-alternativ, men som vanligt får du hemskt gärna kommentera och modifiera ditt svar här nedan.
Krutröken lägger sig över hustaken där ute och jag tänker att det snart är dags att dyka in i livet på ett annat sätt. Nyår har ju effekten att man börjar tänka sådana stora, abstrakta tankar. Det här året har varit ett fantastiskt år med andan i halsen. Under 2010 ska jag försöka dra ned luften i lungorna.