satslösning

När jag sade upp mitt medlemskap på Sats log den brunhåriga receptionisten mot mig och sa: ”Får man fråga varför du vill avsluta det?”. Jag ljög och sade att jag skulle flytta. Det var visserligen sant, jag skulle flytta, men närmare gymmet snarare än längre ifrån det. Uppenbarligen skämdes jag över min egentliga anledning: Jag tycker det är tråkigt att gå på gym. Det hjälper inte att det finns gruppträning eller att alla på väggaffischerna är så ruskigt glada. Det hjälper inte ens att jag kan gå rakt fram till Multimaskin 3 och öka svårighetsgraden med en överlägsen blick mot snubben som använde den före mig (de där maskinerna som använder ens egen kroppsvikt är de enda som jobbar till min fördel när det gäller den delen). Jag har försökt ägna gymtiden åt att ”rensa tankarna”, ”utmana mig själv” och försöka uppamma någon slags glädje när jag kan flytta upp bröstpressen ett snäpp. Det funkar inte.

Naturligtvis har jag inte låtit det hela bero utan analys. Varför är det tråkigt, har jag frågat mig själv och därmed samtidigt frågat: vad tycker jag är roligt? I analysen har ingått frågor som: Vilken typ av resultat tycker jag om att uppnå? (Svar: att det blir små speciella produkter, typ tavlor, möbler, filmer, böcker.) Är jag individuellt eller kollektivt lagd? (Önskar att det var B, men det är A.) Tycker jag om att göra samma saker som alla andra i samma takt? (Heh...) Det hela var förstås utvecklande för mitt navelludd, men egentligen behövde jag bara fråga mig själv: vilka fysiska aktiviteter gillar jag egentligen? Utöver det uppenbara finns det bara tre. Spontandans, trädklättring och racketsport. Det kunde jag förstås ha sagt till flickan i receptionen på Sats när hon frågade. ”Jag säger upp medlemskapet för att jag tänkte att sex och pingis borde räcka, vad tror du?” Fast hon skulle antagligen inte ha tyckt samma sak. Hon skulle troligtvis ha rekommenderat mig att ta en zumbaklass, helt ignorerande min harang om hur pass bekväm jag är med att göra samma saker som alla andra i samma takt.

Idag är förresten dagen då jag får nycklarna till min nya lägenhet, och snart kommer jag att inse att jag faktiskt är på väg att flytta. Idag är också dagen då jag och redaktören för min nästa bok träffas och diskuterar läsexemplaret som snart skickas ut till inköparna. En insikt är eventuellt på gång där också.

Flyttreflektioner på pendeltåget, torsdag

Ni vet, de där pilatesbollarna som man ska ligga på för att balansträning tränar även de små musklerna? En sådan har vi haft liggande ovanpå flyttkartongerna i förrådet, men det är inte det jag idag vill betona. Jag vill i stället tipsa om hur just de där små musklerna även tränas om man lägger hopvikta flyttkartonger tvärs över en dörröppning och sedan ägnar dagen åt att balansera förbi/över dessa flyttkartonger med andra, fyllda flyttkartonger tills det finns tillräckligt med plats för att flytta undan de förstnämnda. Även sådant som lyft av kartong på en annan kartong, tvåhundra så kallade ”reps” när böcker ska pusslas ned som bottenskylor i varenda låda resulterar i träning som skulle förbluffa vilken ankfru som helst - ser man till att flytta någon gång i månaden kan man säga upp sitt medlemskap på Sats. Vilket jag för övrigt har gjort.

förresten

Jag hinner som sagt inte blogga såhär i flyttider, vilket (som ni säkert har märkt) har fått mig att blogga mer. Till och med ett litet reklamavbrott hinner jag tydligen med:

Imorgon är det releasefest för den queererotiska novellsamlingen "Skamlöst" på Högkvarteret i Stockholm. Dels kan man köpa boken till skamligt billigt pris, dels kan man få höra hur jag låter när jag försöker modifiera min av flyttstress ansträngda röst till att låta naturromantiskt liderlig. Innan jag åker hem för att fortsätta stapla lådor och sortera afrikanska prydnadsdjur, är det nämligen jag som inleder läsningen som börjar klockan åtta, med min skogsromantiska bdsm-novell "Att lära sig om skogen".

En dag ska jag dessutom berätta om mina våndor när jag i måndags försökte boka lastbil till en lördag i slutet av månaden (tips: boka i tid, folk tenderar att flytta sina bohag just vid månadsskiften), idag i sista minuten ändrade villkoren för mina lån (inga tips där whatsoever), igår fick för mig att jag hade skänkt bort min pappas jacka till Myrorna (tips: dubbelkolla) och upptäckte att jag inte kan ta med mig mitt internetabonnemang dit jag ska (tips: låtsas fyra veckor före flytt att det är då du flyttar, och gör allt det där då i stället). Men tills vidare får ni alltså nöja er med en hel bok samlad queererotik.

Flyttreflektioner på pendeltåget, onsdag

Och så förstås all den där skiten som kommer fram. När jag skaffade mitt gröna skåp (någon gång ska ni få se en bild, jag vet att jag har lovat) gick jag lyckligtvis igenom de flesta av mina papper, arkiverade en tiondel och slängde resten. Men det ploppar ändå upp saker. Brevet jag för tio år sedan skrev till mitt ex när allt jag gjorde var fel. Ett signerat och bevittnat kontrakt med min syster om att hon aldrig ska börja röka. Lappar som skickats mellan mig och mina medstudenter på grundkursen i svenska typ 2004. Och så fyra tatueringstidningar som jag lånade av min pojkväns bror år 1998. Dem hade jag lovat att lämna tillbaka, jag blev noga informerad om att såna där tidningar inte var billiga. Så när jag nu hittade dem i bokhyllan, fick jag förstås samvetskval och letade upp expojkvännen på Facebook.

Jag: Något försenad undrar jag om du vill ha tillbaka dina tatueringstidningar? Jag minns att jag nogsamt lovade att lämna tillbaka dem, och även om det nu har gått tolv år kan jag inte med att bryta mitt löfte. Det är fyra stycken tatueringstidningar, eventuellt var det din brors...

Han: Haha, dom kan du behålla! Men jag uppskattar din vilja att göra rätt efter 12 år.

En klump i magen mindre, alltså. Och jag har adressändrat, raggat ypperlig flytthjälp till på lördag, jag har flyttat telefon, packat hälften av bohaget, och jag har fixat flyttbil (vilket visade sig inte vara det lättaste med fem dagars framförhållning). Vad är det mer man ska göra? Jag tittar på flyttkartongerna, som tryckts med en praktisk checklista på ovansidan. ”Meddela portvakten”, står det. ”Registrera flyttningen hos pastorsexpeditionen.” Jag rynkar pannan och undrar vilket århundrade de kommer från (tycker ni inte att den lilla frasen hade större effekt när det fortfarande var 90-talet?). Jag får svaret när jag studerar kartongens sida, där man ska kryssa för vad den innehåller. Ingen ruta för ”dator”. Ruta för ”grammofonskivor”.

Flyttkartongerna är, även utan de tryckta listorna, objekt för reflektion över tidens tand. De tidigaste dateras till tiden då mina grannars barn var barn - och då snackar vi 70-talister. Deras namn är överstrukna och ersatta med våra. Saras framtidslåda. Kök -99. Gardiner och böcker -00, tyg -01, ytterkläder och telefon juni -03. Det var uppenbarligen 2003 jag noterade att jag flyttade så ofta att jag skulle behöva notera även månad för att inte förvirra mig själv vid nästa flytt.

Tanke: Det finns de som köper helt nya flyttkartonger när de flyttar. Efter flytten säljer de dem på Blocket. De får plats med andra saker i förråden.

ps. Jag har noterat önskemålet om att i auktionssvepet inkludera en utauktionerad dejt med undertecknad. Jag ska tänka på saken, och om det visar sig att mitt enda förbehåll är skräcken för att få veta mitt värde i pengar är det inte omöjligt. Om intresse finns, vill säga.

Flyttreflektioner från pendeltåget, tisdag

Flytt är en av de där aktiviteterna som genererar enormt mycket bloggmaterial, men som ger lite eller ingen tid att faktiskt blogga det (utom när man sitter på tåget som man om bara en vecka inte längre kommer att ta till jobbet). Såsom: När man har anmält sin flytt till Svensk Adressändring får man tips på företag som man kanske också vill anmäla sin adressändring till. Man får upp en lista på ”mest efterfrågade” och av den kan man sluta sig till att folk gärna vill skicka sin adressändring till Centerpartiet och Miljöpartiet, men inte är särskilt angelägna om att vare sig Socialdemokraterna eller Moderaterna får reda på deras nya adress. Lärarförbundet adressändrar man gärna till, Lärarnas Riksförbund är inte lika angeläget. "C-uppsats, någon?" ville jag spontant fråga, tills jag fick min adressändring hemskickad med posten. I pappret de skickade med fick jag än en gång erbjudandet om att helt utan kostnad (vissa reklamare utan koppling till svenska språkets rötter skulle kalla det "fritt") meddela Centerpartiet och Miljöpartiet om min flytt, men i pappret stod det ingenting om någon efterfrågan, utan bara att de hörde till företag som anmält att de gärna ville stå med på listan. C-uppsats, någon?

auktion 4: DIY-linnet

Medan budgivningen i gårdagens auktion når nya höjder, fortsätter vi med paraden, idag med ett stilrent sexualitetsclaimande DIY-linne från (strax före) Bruden-eran. Det här linnet är inte fullt lika smalt som handbojelinnet som snart säljs för 30 spänn om ingen bjuder över. Det är ett helt vanligt linne i storlek s, och när jag tryckte det hade jag besök av en australiensisk brat med residens i Kina, som övertalade mig att först stava det fel. (Att det står "t-shirt" i stället för "linne" i bruden-inlägget beror på att jag fick ändra sånt där för att inte göra det för enkelt för detektiverna) Det orange-svarta ornamentet är alltså från början ett sätt att rädda ett felstavat linne, och bakom den övre triangeln lurar egentligen ett extra "o". Lite kuriosa.

alternativt...

Sorterar pärmar och tänker att annars skulle jag förstås kunna auktionera ut alla små anteckningar jag tydligen ägnat mig åt vid mindre stimulerande högskoleföreläsningar:

Någon borde ställa sig upp och ifrågasätta nivån på undervisningen. Hålla ett tal kanske:
Jag har en dröm. Att vi inte längre ska plågas av lågstadiefrågor.
Jag har en dröm. Att det ska vara intressant.
Jag har en dröm. Att jag ska bry mig.

ps. Som lärare vill jag naturligtvis poängtera att det är mycket viktigt att man som student fokuserar på lektionens tema och inte klottrar sina anteckningsblock fulla med ovidkommande kommentarer om detsamma.

auktion 3: fittarmbandet

Linnet med handbojorna ligger fortfarande på utropspriset som hastigt bestämdes till 30 kronor. Jag hoppas förstås på lite action och upprepar: välgörande ändamål!

På tema välgörande (fibblade också lite med "ändamål" men det blev ganska långsökt och liksom äckligt) kommer härmed auktionens - vad jag har förstått - hetaste objekt. Fittarmbandet är lagom för en liten handled på sådär 15 cm, men det finns som sagt extrapärlor ifall någon med annan storlek skulle känna sig hugad att buda. Inom kort kommer även ett gäng andra armband i olika storlekar, men då rör det sig framför allt om regnbågstema.

auktion två: handbojelinnet

Hm, det här går ju strålande, om man ser det som att jag egentligen vill behålla sakerna jag auktionerar ut. Låt se om nästa plagg faller någon på läppen då.

Detta linne krympte i tvätten efter första gången jag använde det, så en positiv grej är att det bara är använt en gång. En negativ grej är att det är för smalt för de flesta av oss. Om någon lite spetigare räka skulle tycka att detta linne är just vad hen alltid velat ha, går det bra att buda här nere bland kommentarerna. Eller om man bara vill sprida lite positiv energi i denna moltysta auktionssal. (nå moltyst är den inte, nu överdriver jag. Tofflan d ä erbjöd sig till exempel i förra inlägget att köpa mina älsklingssockor.)

första auktionen: sjöjungfrubyxorna

Låt se vad som händer nu då... första auktionen är i rullning. Ett par byxor, och eftersom jag tydligen får på mig dem lär de vara i storlek 26. Om du vill lägga bud, gör det i kommentatorsfältet till detta inlägg. Blir det inga bud alls, så följer byxorna med till nästa bygge och fortsätter bo i en låda. Sista chansen att buda är på lördag.

Som en bonus presenterar jag som synes även min något rörelsebegränsade rumpa (bäraren bör vara ganska lillrumpad för att känna sig helt fri i dessa byxor)! Den ingår dock ej i köpet.

Ps. Samtliga föremål kommer att fotogaferas i min efterhand alltmer kaotiska lägenhet i och med att alla mina prylar förbereds för flytt. Så man kan också se det som en live-sändning av tilltagande flyttröra.

texten är släppt

I söndags skickade jag in den slutgiltiga versionen av min nästa bok. "Tvåan", kallas den på boklingo. Enligt kännare i branschen kommer den i och med att den är min andra roman att sågas, frågan är bara hur mycket.

Även om folk kallar den "tvåan" och den redan är numerologiskt utdömd, kallar jag den "I havet finns så många stora fiskar" och ser den som en vacker liten individ, likt en god mor med ett mellanbarn. Jag har fem månader på mig att försöka beskriva vad den handlar om, helst i ett par sammanfattande meningar som går in mellan en radiopratares utandning och ett nyhetsinslag. I mars kommer den ut, med ett omslag som snart är färdigältat och en baksida som på något omöjligt sätt ska sammanfatta hela historiens essens. Jag ser fram emot recensionerna (med ett litet förbehåll gällande det där som kan hända med tvåor) för de kommer att tala om för mig vad boken handlar om.

Om ni har pillat och petat på något i ett års tid, strukit och läst om, pressat ut, skrivit om, blundat och lyssnat och till slut bestämt er för att det var färdigt, så vet ni vad det innebär att inte ha distans. Jag har ingen aning om vad den här texten är för någon som inte levt i den ett år. Jag har fortfarande ingen aning om hur jag ska läsa Udda. Men nu har jag öppnat näven och släppt min text. I fem månader ligger den i limbo, sedan tillhör den er.

ps. Om man vill läsa det första jag kläckt ur mig om "I havet..." kan man gå in på vildsintbloggen som gjorde en liten intervju med mig häromdagen.

take another little piece of my heart now, baby

Jag tänkte att jag gör så här: Jag lägger ut en liten pryl per dag, och så är det öppet för budgivning i tre dagar ifall det finns någon som vill buda. Man budar genom att i kommentarsfältet skriva ett bud och en e-postadress som förslagsvis tillhör en själv. Sedan kan man välja att få sin pryl skickad mot portokostnad, eller att själv komma och hämta den i Rotebro (Sollentuna) söndagen den 31 oktober när jag flyttstädar - eller möjligen på T-centralen samma kväll när jag spurtar förbi mot mitt nya hem. Om man kommer och hämtar kan man dessutom få fika, för utan fika orkar jag inte gnugga några ugnar. Denna lilla auktion är alltså på temat: "Saker som jag inte kan med att slänga, men som ändå kanske kan göra bättre nytta/glädje hos någon annan". Jag önskar att jag hade en mer allmängiltig klädstorlek men kläderna är av naturliga skäl i storlek xs-s. De grejer som kommer att auktioneras ut är följande:

• Ett par byxor med motiv föreställande en brud som drar upp en sjöjungfru med fiskespö. Jag sydde dem till QueerQults modevisning 2008, och de syddes till en rätt så smal modell. Ganska hög midja, smala som attan (kanske 25-26 om man talar jeansstorlek).
• Fittarmband i fimolera. Tolv fittor med utsökta detaljer. Armbandet passar en ganska smal handled, men extra fittor kan bifogas om man vill göra armbandet större.
• Linne i storlek S tryckt i bästa DIY-anda med budskapet: "lose your shame and your pants will follow".
• Mycket vida, elefantgrå byxor (men som de andra kläderna ganska smala i midjan, typ jeansstorlek 26-27) med mörklila detaljer. De tog mig evigheter att sy. Det är evigheter sedan jag hade dem på mig.
• Nyckelringar i form av queerdjur.
• Vitt linne med handklovtryck. Det krympte i första tvätten och kommer aldrig att kännas rymligt nog igen - märk väl ironin. Jag hoppas att det ska falla någon på läppen i storlek xs (jag menar någon som kroppsligen har storlek xs, läppstorlek är egalt i denna fråga), för det skulle smärta mig om det inte används igen.
• T-shirt med gulligt fittryck (ja, jag ser att det finns ett tema)
• Armband i regnbågsfärger, olika storlekar
• Om det är något annat någon tycker att jag borde auktionera ut, så är det läge att säga till nu.

Bilder kommer i anslutning till varje auktion. Jo, och om det skulle visa sig att detta genererar pengar tänkte jag att alla pengarna skulle gå till Amnesty, för de behövs så sjukt mycket. Om ingen budar över huvud taget följer prylarna med till nästa lya, där de får ligga i en garderob tills nästa gång jag flyttar. Första auktionen kommer i morgon!

veckans poll

Torsdagens hyllning av mina bloggläsare har återupplivat min nyfikenhet, och jag har raskt beslutat mig för att pracka på er en ny poll. Den förra pollen, om vilket parti ni röstade på i valet, visade att det skulle gå ganska lätt för till exempel mp och v, eller kanske s, mp och fi, att slå sig ihop och ta över rodren om det var upp till er. Fem personer uppger att de röstade på sd, vilket är helt i linje med min hypotes att medlemmar i detta parti bloggsöker på sitt eget partinamn mycket oftare än andra. Om jag har fel, och det faktiskt är så att någon av mina frekventa läsare gick och röstade på sd, så hoppas jag att du ger dig tillkänna om än anonymt, så att vi kan ha en givande dialog här bland kommentarerna.

På högersidan är det övervikt åt fp, vilket inte heller känns förvånande med tanke på att de en gång i tiden inte alls lierade sig med den konservativa högern utan tillsammans med vänstern gick i täten för marginaliserade gruppers rättigheter, ja ni vet (eller inte, det är förvånansvärt många som inte känner till vår politiska historia). Och så har de ju Birgitta Olsson. Vi lämnar nu politiken därhän, mest för att jag inte orkar ta ett enda partinamn i min mun längre, och hänger oss i stället åt religion. Det är alltså bara att gå till höger (på sidan alltså) och polla på!

nattligt ode

Idag har jag gått igenom min blogg på jakt efter inlägg att sätta etiketter på. Kategoriserande är som bekant en av mänsklighetens favoritsysselsättningar, och jag tyckte att det var dags att jag underkastade mig. Dessutom hjälper det den som bara vill läsa om till exempel mitt skrivande men slippa bli serverad långa svador om vilka skåp jag har köpt och huruvida jag vill likna mitt liv vid en gröt.

Inlägg av det senare slaget har fått mig att inse vilka enormt begåvade och sympatiska läsare som har förlänats mig. Inte nog med att ni läser navelskådande meningar som: "Och gröten var sådär bucklig som gröt ofta är lite till gröts, den glänste i solskenet och var så väldigt bekant, bara lite bättre än förr i tiden eftersom det var en årgångsgröt. " Nej, ni kommenterar dem dessutom, på förfärligt insiktsfulla vis!

Det andra som har fått mig att uppskatta just mina läsare, är att jag aldrig får kommentarer som jag ser på andra bloggar, med innebörden "du skriver för långt". Detta trots att jag kan rapa ur mig enorma mängder text om bara en tågresa under ett isländskt askmoln eller kontaktannonsörers beteende. Enorma i jämförelse med de flesta andra bloggar, vill säga - inte i jämförelse med normallånga krönikor, romaner eller mänskliga inre dimensioner. Jag vet folk som måste ursäkta sig när de har skrivit över en decimeter text.

Det tredje är som vanligt att jag helt enkelt har ovanligt heta bloggläsare. Jag vet att jag har sagt det förut, men det är ändå en faktor som är svår att bortse från. Den som inte tror mig kan ju göra ett snabbtest här under:



Som ni kanske märker går det lite snabbare att avgöra hur het man är, än till exempel hur blöt man är. Så är det även ofta, men inte alltid, i verkliga livet. Och med den lilla tanken går vi och lägger oss.

förbryllelse

Jag vill bara berätta att det här med research är en bitch. Jag förhåller mig därmed till den på samma sätt som till bitchar: med allt tålamod jag kan uppbära och en uppmuntrande tanke om att jag kommer att lära mig något i slutändan.

Idag har jag till exempel fått veta allt om glasögon. Jag har lärt mig att de kallas brillor för att man i äldre tider slipade dem av beryller, att ordet "förbryllad" kommer sig av att man ett tag kopplade ihop glasögon med godtrogenhet, att det tog tvåhundra år för mänskligheten att komma på att bågen var det enklaste sättet att fästa ett par glasögon i ett par öron, att det var Benjamin Franklin som uppfann glasögonlinsen med olika halvor uppe och nere, att den första kontaktlinsen var glasblåst, att ögonläkare och optiker var riktigt osams på trettiotalet och att filosofen Seneca lär ha läst sina skrifter genom en glasglob full med vatten. Men har jag fått tag på den lilla enkla uppgift som jag letar efter till min bok? Icke! Inte ens med hjälp av en bibliotekarie full av intrikata sökfunktionsförkortningar. Om det är någon som sitter med information om det här med glasögonanskaffning vid förra sekelskiftet, går det bra att kontakta mig. Tills vidare odlar jag mitt tålamod.

byxmyndig

Om tre veckor förflyttar jag mitt pick och pack till andra sidan Stockholm, och det har fått mig att inse hur många saker jag har. En del är förstås sådant jag ska behålla, som det gröna skåpet och symaskinen. Annat går direkt till Kupan eller Myrorna, men så är det den sista kategorin. Jag kan inte med att slänga alla de där queera nyckelringarna jag en gång satt och pillade ihop. Men inte kommer jag att använda dem, så många nycklar har jag inte! Och de grå och lila byxorna som tog mig evigheter att sy, eller sjöjungfrubyxorna som jag sydde till Queerqults modevisning. Mössorna. Fittarmbandet, banderollen jag gick med i mitt livs första prideparad. De bildar helt klart en tredje kategori. Så jag tänkte helt enkelt att jag lägger upp dem på Tradera och ser om någon av er skulle vilja ha något av det där, och sen tänkte jag att alla pengar som eventuellt genereras av det hela kan gå till något särskilt behjärtansvärt. Ge gärna förslag på vad det skulle kunna vara!

Det svåraste har varit de säckiga jeansen. "Du kommer aldrig att bli en sådan flata igen", säger Tofflan, liksom i förbigående, när jag håller upp dem för bedömning. Vad säger hon? Vad menar hon? Och hur kan hon säga det så lugnt och liksom obrytt? Det är ju min identitet, dånar jag och hon lyfter inte ens rumpan från soffan när hon konstaterar att det inte alls är min identitet. "Du är en vuxen, cool och alternativ flata som inte har baggy jeans, deal with it*", säger hon och jag ser bestört på min växande byxhög på golvet. Jag som trodde att den där trettioårskrisen skulle komma som någon typ av karriärsångest. Jag var inte beredd på att den skulle sitta i fem nummer för stora jeans.

Nåja. Om någon skulle vara intresserad av ett gäng enormt stora jeans som inte använts på flera år, så kan ni få dem också. Tydligen är identiteter föränderliga och utvecklas i samklang med övriga livet. Vem hade anat?

*därmed alltså inte sagt att man inte kan vara vuxen, cool och alternativ med säckiga brallor, vilket man naturligtvis kan