torsdag 20 januari 2011

Psst!

Om man tittar lite till höger ser man att det har kommit en ny poll.

onsdag 19 januari 2011

du vet inte hälften

Jag förstår inte varför det inte är mer rabalder kring att någon har flyttat på stjärntecknen. Vilka är vi nu? Vem är jag? Vad är viktigt för mig nu, är jag inte huslig och kreativ längre, kommer jag i själva verket att bli gift?

Enligt en tant som en gång läste mina stjärnor kommer jag nämligen inte att bli gift, framför allt på grund av alla problematiska planeter som ligger i vägen mellan mig och män. På den tiden var min enda obesvarade och trängande fråga: gäller samma sak för brudar? men den kunde jag inte ställa utan att outa någon som inte skulle outas. Nu är frågan: stämmer det alls? Alltså utöver själva grundfrågan: vad har stjärnorna med mitt öde att göra över huvud taget?

Man frestas ju att tro att man själv skulle ha något med sitt eget öde att göra, menar jag. När det nu visar sig att inte ens stjärnorna är särskilt pålitliga. Har vi bara oss själva, vacklar universum omkring oss som ett flyende bollhav, är vi blott en flotte på ett föränderligt vatten och hur ska vi hitta en paddel att förlita oss på?

Det är så mycket som plötsligt slutar gälla. Man kan bli andfådd för mindre.

söndag 16 januari 2011

den sluge grammatiken

Jag vill idag passa på och fråga vad som har hänt med det gamla semantiska grammatikgenuset, sexus. På baksidan av senaste QX finns en annons för dejtingsajten parship.com, och reklamtexten under tjejen på bilden lyder: "Inte vem som helst. Den rätte!" Först när jag läste det tyckte jag att det var lite väl heteronormativt för att sitta på en gaytidning, men sedan läste jag texten och förstod att "den rätte" syftade på en brud. För att spä på mina funderingar såg jag en tv-reklam av samma företag någon vecka senare, där de hade en bild på en man och pratade om "den rätta". Till slut förstod jag. Det är grammatiken själv som revolterar mot människans binära könstänk. Medan gemena man är upptagen med att uppröras över pojkar i klänning och grammatikens mer påtaglige könsuppror - det könsneutrale pronomenet "hen" - smyger grammatiken underifrån in ett diskret paradigmskifte via adjektiven. Jag visste att jag hade den på min sida.

Etiketter: ,

torsdag 13 januari 2011

still got that freak in me

Tofflan: Jag älskar Judit och Judit-reklamen!
Jag: Ja, hoppas hon fortsätter göra deras reklamer.
Tofflan: Vem?
Jag: Hon som spelar Judit och Judit!
Tofflan: Alltså, Sara ... de är två stycken.
Jag: Nej, det är ju samma person. Som de har trickfilmat.
Tofflan: Nej, Sara. Det är inte samma person.

Det första som slår mig är att Christina Aguilera en gång gjorde en låt som heter "Still Dirty", och att jag borde göra en egen version med namnet "fortfarande prosopagnostiker". Det lilla bekymret med stavelserna löser vi, jag är ändå lesbisk och har en hyfsat tränad fysiologi på det artikulativa*. Jag länkar till videon här, så får ni tills vidare bara tänka er mig i stället för Christina, och "fortfarande prosopagnostiker" i stället för "still dirty". Resten av videon kan vara ungefär som den är, förutom att jag aldrig skulle spotta på golvet.

Apropå min prosopagnosi såg jag häromveckan att Aftonbladet och Expressen hade samma tjej på framsidan till sina helgbilagor, och jag blev nyfiken på vilken mörkhårig donna som kunde vara så aktuell att hon fick båda omslagen. Det visade sig vara Noomi Rapace och Alexandra Pascalidou.

*Tolka denna mening precis som ni vill. Själv kommer jag på ett flertal tolkningsmöjligheter. Ordet "artikulativ" kan man också fundera över om det existerar. I sin helhet tycker jag att detta blogginlägg erbjuder en hel uppsjö tänkbara samtalsämnen för den som till exempel ska gå på dejt och vill vara förberedd.

tisdag 11 januari 2011

dagens info

Man vet aldrig vart researchen ska ta vägen med en. Idag gjorde min 1800-talsperson en jämförelse med gummiband, varpå jag var tvungen att ta reda på om en person på den tiden skulle ha en rimlig chans att göra en sådan liknelse. Det vill säga, om gummiband existerade vid förra sekelskiftet. Googling ledde till googling, som de ofta gör, och jag hamnade åter mitt i information jag aldrig visste att jag sökte. Visste ni att man kan utvinna albaner ur guttaperka?

Klart ni visste, så belästa som ni är.

Albanien, där det alltså också finns albaner, sägs förresten härstamma från ordet "alba" som i sin tur förvanskats av det illyriska ordet "arb" som betyder "mörk, grön eller skogslik". Vilket man kan tycka är kul, när man vet att "alba" på latin betyder vit. Ungefär som att Grönland är isigare än Island eller att Vitryssland inte är vitare än det vanliga Ryssland. Det har i sin tur en möjlig förklaring i teorin att färgerna vit, svart och röd i fordom betecknade väderstreck, vilket man kan applicera på fler geografiska namn än man först kanske tror. Var var jag nu? Gummiband vid sekelskiftet. De fanns.

Etiketter: ,

lördag 8 januari 2011

utdrag ur mitt inre liv

Ibland slås jag av en skum rädsla för att någon en vacker dag ska tvinga mig att leva i en heterosexuell relation. En vag ångest jobbar sig upp, när jag till exempel läser om sperma. Eller ser heteroparen gå arm i arm från tunnelbanan. Där går de hem med varandra, tänker jag, och tjejerna måste ligga där och acceptera att de inte får känna den lilla ljumskrörelsen hos en annan tjej, att ljudet de måste lyssna på när de har sex är något i stil med "uff", att den enda brudhud de får tillgång till är deras egen, att de måste böja huvudet skitlångt bakåt när de hånglar ... När de kommer och ska hämta mig ska jag kämpa emot, tänker jag någonstans långt bak i huvudet, och det mer rationella längre fram måste påminna mig: Det är ingen som ska komma och hämta mig. Och de som är heterosexuella gillar det där.

"Utom kanske att böja huvudet bakåt när de hånglar, det finns det väl ingen som gillar?" säger bakhuvudet lite mer artikulerat än bakhuvudet vanligtvis formulerar sig. "Nu är du normativ", svarar pannloben. "Du kan för bövelen inte utgå från att ett heterosexuellt par per automatik kommer med en avsevärd längdskillnad, och att flatpar inte gör det."

"Normativ?" säger bakhuvudet och kliar sig i huvudet. "Bövelen? Du använder så hemska och etymologiskt utmanande ord. Du känner säkert till, kära pannlob, att 'bövel' är en dialektal förvrängning av ordet bödel? Det är sådana som halshögg folk en gång i tiden, och sådan aktivitet är varken du eller jag betjänt av. Jag tycker nog att du ska passa dina ord."

Vid det laget har pannloben googlat fram en bild på Ellen DeGeneres och Portia de Rossi.

"Point made", säger den triumferande, och bakhuvudet undrar vad poängen egentligen är. Att jag ska få ångest över tanken på att bli ihop med Portia de Rossi? Den infinner sig nämligen inte. Dessutom är hon ju redan gift.

torsdag 6 januari 2011

angående vår relation

Jag önskar att ni kunde få läsa det jag skriver. Alla ni som troget klickar in här, för att det kanske har kommit några ord sedan sist ändå, jag önskar att ni kunde få allt jag sitter och klämmer ur mig! Själv sitter jag helt försjunken i en annan tid och en annan verklighet, med brudar och snubbar som gör saker som ni förhoppningsvis får läsa om år 2012. Ungefär två timmar om dagen sitter jag med dem, och de resterande tjugotvå timmarna ligger de och småpratar i mitt bakhuvud. Inte konstigt om man får svårt att fokusera på annat, med så fint folk huserande i nackloben.

Men jag ska försöka ta mig en aning i kragen, för jag förstår att vi inte kan hålla på med denna tröstlösa kapplöpning (där jag ständigt är fokuserad på något ni andra får ta del av ett och ett halvt år senare) om vi ska kunna fortsätta dejta.

Det är alltså dejting vi sysslar med, om ni inte har förstått det, ni som läser min blogg. Det är i vissa fall en flera år lång dejt, där jag träffar flera samtidigt, är notoriskt otrogen, ständigt låter samtalsämnena kretsa kring mig själv och där de allra flesta av er inte visar era ansikten. Jag ser nu, när jag har det svart på vitt, att det verkar lite ojämställt, men ni vet hur det är. Man glider in i ett beteende, börjar tycka att det känns normalt, funderar inte på sin egen roll i sammanhanget och kan till slut tryggt och nöjt skylla på strukturer som det rentav skulle vara farligt att rucka på.

Jag inser att jag måste släppa in er lite mer i det jag sysslar med, för att vår dejt ska fortgå. Det jag sysslar med är bland annat en jäkla massa research, så dagens konversationskort lyder: Visste ni att en viss pastor Åslev den 13:e juni 1914 fick ett bidrag på 4000 kronor beviljat av regeringen för att propagera mot mormonismen? I Första Kammarens debatt argumenterade herr Hahn för och herr Olsson emot bidraget. Herr Olsson bestred dock ej "att mormonismen såsom barbarisk bör bekämpas, men ansåg, att mormonagitationen förvisso ej vore omfattande i vårt land och resultatet icke stort". Politiker i Andra Kammaren poängterade (eller pointerade, som det gärna stavades på den tiden) att ett avslag vore att ge medhåll åt mormonagitationen, och åter andra menade att det mest effektiva vore att helt enkelt köra ut mormonfolket ur landet. Varpå det fanns de som påpekade att man bara får utvisa utlänningar, vilket inte alla mormonagenter var. I slutändan fick i alla fall herr Åslev sitt bidrag, och med tanke på den hyfsat låga mormonaktiviteten i vårt land idag tycker jag att det verkar ha varit väl spenderade pengar.

Sådärja, nu har konversationen börjat flyta igen. Känner ni det?